Rör inte vår bokbuss
Foto: Fotograf saknas!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Hösten är på väg att göra sitt intåg och med den mörkret. Med mörkret kommer också magnifika stjärnhimlar och jag hade nästan glömt bort hur det såg ut efter alla år med stadsboende. Där blir det liksom inte samma sak, när gatlyktor och andra ljuspunkter "förstör" det kompakta mörkret.
Sedan är det tystnaden, denna fascinerande tystnad som börjar bli en bristvara i det högteknologiska samhället. Tror att marknadsföringen av tystnaden på den gotländska landsbygden kunde utnyttjas betydligt mer än vad som nu görs.
Men mörkret innebär också faror och jag tänker då på alla fotgängare och cyklister som uppträder utan reflexer. Vi måste alla hjälpas åt att skapa en säker trafikmiljö och en av många enkla åtgärder är att för vår egen och andras säkerhet använda belysning på cykeln och reflex på kläderna. Det bästa hade naturligtvis varit om det blev en modetrend med reflexer insydda i ytterplaggens tyger. Var finns trendsättarna?
Det är lätt att förstå att korparna alltid varit en fågel omgiven av mystik och sägner. Känns som de har koll på det mesta i sin omgivning när de glider runt ovanför trädtopparna. "Mina" korpar brukar flyga ett extra varv när man är ute på tomten och när jag hejar på dem brukar de kraxa tillbaka. Eller är det bara som jag tror? Men vad gör det, speciella och lite mystiska är de.
I veckan damp det ner ett lite märkligt brev i postlådan. Det kom från en man i Holland och hans stora intresse i livet var gamla Volvo 245:or. Ett intresse så starkt att han kontaktat Vägverket i Sverige och fått adresser till ägare av just Volvo 245. Nu råkar vi äga en sådan pärla, därav brevet från Holland med en artig förfrågan om vi planerade att sälja vår bil. Mannen var i så fall spekulant. Inte utan att det känns lite smickrande att få brev från Holland och en spekulant på en snart tjugo år gammal bil.
Ibland tycker jag det känns som jämställdhetsdebatten står och stampar och det gamla uttrycket "sila mygg och svälja elefanter" kommer väl till pass. Såg en tidningsannons från länsstyrelsen med en inbjudan till ett "Vattenmöte för kvinnor". Kvällen ska ägnas åt grundvatten och miljögifter, samt en diskussion om hur jämställdhetsarbetet kan förbättras inom vattenförvaltningen. Vattenfrågorna är mycket viktiga, men frågan är om de är så speciella att det krävs särskilda möten för kvinnor? Känns lite konstruerat.
Trevlig helg!