Rondellhunden som termometer
Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Detta Àr en ledare. PÄ hela Helagotland publiceras ledarartiklar frÄn GotlÀnningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Men regeringen var tyst, och fick kritik för det. I gÄr uttalade sig Fredrik Reinfeldt.
- Jag tycker det Àr viktigt att sÀga tvÄ saker. Det första Àr att vi har varit vÀldigt mÄna om att Sverige ska vara ett land dÀr muslimer och kristna, de som tror pÄ Gud och de som inte tror pÄ Gud, kan leva sida vid sida i ömsesidig respekt. Vi tycker att vi har kommit vÀldigt lÄngt. Jag har ett ansvar för att det kan fortsÀtta och att ta initiativ för att fördjupa denna ömsesidighet och respekt.
- Samtidigt Àr vi mÄna om att stÄ upp för den yttrandefrihet som Àr grundlagsfÀst och som Àr naturlig för oss och som handlar om att vi inte politiskt fattar beslut om vad som publiceras i tidningar. Jag vill försvara att vi har den ordningen.
Bland dem som kommenterade Reinfeldts utspel fanns PeO WÀrring, ordförande i Tidningsutgivarnas tryckfrihetsgrupp:
- Det Àr ett steg i rÀtt riktning. Men det Àr synd att man mÄste dra ett sÄdant uttalande ur regeringen. Det hade varit mycket bÀttre och mer klÀdsamt om det hade kommit pÄ ett spontant sÀtt dÀr initiativet kom frÄn statsministern.
Varför kom det inte tidigare? Kan statsministerns nÄgot neurotiska förhÄllande till pressen ha med saken att göra? I senaste numret av tidskriften Fokus Àgnar man tio sidor Ät den saken. Reinfeldt kÀnner sig frustrerad, missförstÄdd och ansatt.
Reinfeldt Ă€r inte ensam om att misstro journalister, som han kallar för "det kommenterande Sverige". Det skrĂ„ jag Ă€r en representant för Ă„tnjuter inget större förtroende heller hos allmĂ€nheten. Ăven detta mĂ€ter vi i Sverige. Men en statsminister borde vĂ€l Ă€ndĂ„ ha gjort sig av med sina mest oskuldsfulla förestĂ€llningar om journalisten som politikerns bĂ€sta vĂ€n för ganska lĂ€nge sedan?
Dessutom har faktiskt regeringen pÄ en rad omrÄden strulat till det. Det börjad emed att tvÄ ministrar tvingades avgÄ rekordsnabbt, och sedan dess har straffspark efter straffspark prompt placerats pÄ lÀktaren.
Ibland Àr faktiskt bjÀlken i det egna ögat.
TyvÀrr finns det en tradition inom moderaterna att söka fiender pÄ landets redaktioner, istÀllet för att försöka nÄ bÀsta möjliga resultat med de förutsÀttningar som finns. Och det förbÀttrar givetvis inte relationen mellan statsministern och de medier han ogillar men vill bli Àlskad av.