Romerna, Europas lackmustest
Maria Leissner presenterar svensk utredning om romers rätt. Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Foto: Leif R Jansson / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den förre tjeckiske presidenten Václav Havel har sagt att ett lands behandling av dess romska befolkning är ett lackmustest för det civila samhället. Leissner håller med honom. Hon tror att behandlingen av romer säger mycket om hur länder respekterar demokrati och mänskliga rättigheter.
I detta perspektiv är det en mörk bild delegationen målar upp. Uppskattningsvis är 80 procent av romerna i Sverige arbetslösa. Leissner betecknar utanförskapet som osannolikt stort. Hon spårar det till 500 år av förföljelse, och det faktum att "antiziganism" är den enda formen av rasism som fortfarande är acceptabel i Sverige.
Man måste uppröras av denna bild. Samtidigt bleknar den inför stämningarna i ett Europa där det finns ett tiotal miljoner romer. Fientligheten är utbredd, inte minst i Rumänien och Ungern. Men man behöver inte åka så långt för att finna en antiziganism som till och med sanktioneras politiskt.
I veckan beordrade president Sarkozy att 300 läger, byggda av romer och resande i Frankrike, ska rivas, och att romer som orsakat ordningsproblem ska utvisas. Danmark utvisade i början av juli 23 rumänska romer för att de sovit på olagliga platser. Justitieministern har sagt att fler polisinsatser är att vänta.
I detta avseende signalerar utredningen att Sverige går mot strömmen - regeringen avstår från att spela på billig populism och främlingsfientlighet. Istället presenteras en strategi för att förbättra situationen för romer över de kommande tjugo åren, baserad på både ekonomiska och rättighetsmässiga skäl. Kostnaden skulle vara mellan 80 och 100 miljoner kronor årligen - att jämföra med de miljarder som utanförskapet beräknas kosta.
Oaktat goda avsikter är det en balansgång att själv använda gruppetiketter. Beredningen uttrycker dock en medvetenhet om risken i att "klumpa ihop folk". Mest kontroversiellt är snarast uppmaningen att svenskar ska känna "skam" för hur romer har behandlats. Ambitionen är kanske vällovlig - att skam är vad som behövs för att stoppa rasismen mot romer.
Men det kan, i kombination med en så tydlig fokus på den "romska frågan" som ett problem, användas som ammunition av grupper med betydligt trängre syn på minoriteters rättigheter.
I grunden måste strategin handla om att ändra attityder, vilket aldrig görs lätt ovanifrån. Men det är gott att det i Sverige till skillnad från andra delar av Europa finns en insikt bland politiker om att problemet är det romska utanförskapet, inte romerna i sig. Återstår att se om vi i framtiden klarar Havels lackmustest.