En del läsare tycker att jag ofta skriver om vatten och det är sant. En av orsakerna är att jag helt instämmer i de forskaruttalande som säger att det i framtiden kommer att krigas om just tillgången till rent vatten.
För kom ihåg, i många länder dör folk av vattenbrist, hos oss är tillgången nästan obegränsad. Därför är det tråkigt när olika giftskandaler uppdagas med slarvig hantering av bekämpningsmedel, vilka leder till nedsmutsning av vårt ovärderliga grundvatten.
Nu finns det en del aktörer och experter som menar att man ska skilja på grundvatten och dricksvatten, en argumentation som närmast kan liknas vid en lek med ord. För det finns ett gammalt uttryck som säger: "Ingen vet vilken väg vattnet tar". Och för att inse att det verkligen finns bäring i det gamla uttrycket räcker det med att rikta blicken västerut mot Hallandsåsen.
Där påbörjades 1992 ett gigantiskt bygge av en järnvägstunnel trots kraftiga protester från de boende i området. De visste nämligen att det var ett enormt högt tryck i grundvattnet och varnade för de problem som detta skulle kunna innebära.
Ingen lyssnade och omfattande geologiska undersökningar visade att tunneln skulle kunna byggas utan problem. Alla vet hur det blev i verkligheten: Tunneln är inte färdig ännu och största problemet har varit vattenföringen i berget. För som sagt: "Ingen vet vilken väg vattnet tar". Men nu verkar det hela ha utvecklat sig till ett prestigeprojekt som ska genomföras till varje pris. Vad slutnotan blir vet ännu ingen.
Förresten kan jag aldrig släppa tanken på det märkliga fenomenet att den gotländska kalkindustrin tillåts pumpa miljontals kubikmeter grundvatten från kalkbrotten direkt ut i havet. Nog borde detta vatten kunna renas och användas till bevattning, industriprocesser, biltvättar och annat.
En stor del av Gotlands attraktionskraft finns i en levande och blomstrande landsbygd året om. En av förutsättningarna för att detta ska bestå är att landsbygdsbefolkningen känner trygghet och en del i denna utgör tillgången till fungerande hjälp vid akuta sjukdomsfall, olyckor och bränder. I förra veckan inträffade en brand i Burgsvik med tragisk utgång, då en person innebrändes. Om detta liv kunnat räddas om räddningstjänstens deltidskår i Burgsvik kunnat utföra rökdykning vet jag inte, men jag reagerar starkt på det uttalande som räddningschefen på Gotland dagen efter branden gjorde på nyhetsplats i GT: "Jag vet inte om det hade slutat annorlunda i det aktuella fallet om vi hade haft rökdykarkapacitet i Burgsvik. Men vi kan tyvärr inte ha rökdykare i alla deltidskårer, så är det i hela landet".
Vadå, ett A- och B-lag bland regionens invånare? Alla gotlänningar betalar samma skatt oavsett bostadsort och har då också rätt till samma hjälp inom rimlig tid.
Vi får inte glömma bort att halva Gotlands befolkning bor utanför Visby. Det krävs en solklar viljeinriktning från kommunledningens sida när det gäller att behålla och utveckla en levande landsbygd och räddningstjänsten är en del av denna.