Regionstyrelsens egen gossen Ruda, Mats-Ola Rödén, motionerar om att region Gotland ska sälja sina aktier i Geab och bygga badhus för pengarna.
Fet chans Mats-Ola!
Ledningskontoret anger som skäl för att avslå motionen att regionen beräknas få in tio miljoner från aktieutdelning under räkenskapsåret 2010. Tio miljoner innebär en avkastning på investerat kapital på runt 25 procent. Ni som alltså gått runt med en gnagande känsla av att elräkningarna verkat saltade får trösta er med att pengarna hamnar i god förvaltning hos aktieägaren Region Gotland. Jävla Geab.
Som ersättare regionstyrelsen (Ja, det heter så och man får böta en krona till Åke varje gång man säger fel.) följer jag förhandlingarna från sidan men hinner ändå fundera och låta tankarna glida iväg korta ögonblick. Nu sist for tankarna till Henry Lindkvist och ännu ett franskt uttryck: raison d’être. Varför finns vi till? Vad är vårt syfte?
Ja inte den stora kosmiska frågan förstås men väl varför finns de olika partierna till? Under diskussionen kring den fördjupade översiktsplanen över Storsudret slog det mig att Miljöpartiet finns till för strandskyddets skull. Få av oss andra var jätteentusiastiska över att utöka det generella strandskyddet från 100 meter till 300 meter. Strandskyddets ursprungliga raison d’être var att hindra privatisering av stranden och därmed främja det så kallade rörliga friluftslivet. För de flesta innebär detta i klartext att alla ska ha fri tillgång till stranden när man vill bada och promenera.
En sorts förstärkt allemansrätt alltså. Vad är det man vill åt 300 meter upp i skogen? Den väpnade bevarandeorganisationen länsstyrelsen Gotland har sitt eget Sinn Fein i Miljöpartiet Gotland. Högst upp på listan över rödlistade arter på Storsudret får vi sätta en fast befolkning. Den är dessutom snart så ålderstigen att den inte längre är fortplantningsduglig. Jävla Miljöparti!
Efter kaffe var det då kvarteret Åkerlyckan. Bostadsrättsföreningen äskade om ett nytt decennielångt borgensåtagande från regionen annars riskerade man konkurs. Moderaterna verkade anse att Hörsneborna bara var städslade till 1 oktober, sen skulle dom ut. Vi centerpartister satt fast i löften om bostäder på landsbygden med räntefria lån och dyra byggkostnader efter ett 15-årigt borgensåtagande. Dessutom bodde det visst en centerpartist i en av lägenheterna också. Jävla Erik Carlsson!
Som kulmen på senaste mötet kom då att Åke Svensson krävde 2,6 miljoner för gamla Folktandvården på Gråbo. Det enda som nu kan rädda tillbaka de socialdemokratiska rösterna från den stadsdelen är väl om samtliga boende på Jungmansgatan kollektivt drabbas av fibromyalgi och därefter blir riktigt jädra byråkratiskt behandlade av Försäkringskassan. Jävla sjukförsäkring!
I någorlunda endräkt lyckades vi ändå göra ett försök att lätta på restriktionerna för Majstregårdens utbyggnadsplaner. Verksamheten är i stort behov av nya inkomster i form av till exempel boende. För att det ska bli möjligt måste man kunna få bygga i anslutning till restaurangen. Som det är nu kan bara inbitna nostalgiker vara nöjda.
Kanske får jag föreslå att Per Edman (V) bjuder ner Dennis Westergren (M) till Majstre på en öl och en schnitzel och diskuterar kapitalismens destruktiva dialektik eller nåt. Den rätta DDR-känslan infinner sig garanterat.