Det är halvtid för det rödgröna styret av Gotland.
Eftersom ett huvudbudskap i valrörelsen 2010 var det dåliga ledarskapet hos då sittande majoritet är det lite upp till bevis för Åke Svensson och hans vänner.
Kritiken innehöll bland annat tydliga anspelningar på att finanskris och lågkonjunktur bara var svepskäl för att dölja majoritetens inkompetens. Skulle gotlänningarna bara rösta fram de rödgröna skulle allt bli bra.
Nu har vi resultatet efter två år.
Stora underskott i så gott som varenda nämnd, även de som aldrig tidigare haft problem att få budgeten i balans.
Hur det skulle ha sett ut om alliansen fått fortsatt förtroende även på Gotland är så klart omöjligt att sia om men enklare är att studera boksluten för regionen under alliansens respektive rödgrönt styre.
Förutom de rent krassa och mätbara resultaten har vi också de minst sagt olyckliga signaler som skickats ut från de rödgröna och som man ännu inte lyckats reparera skadan av. Borttagandet av utmaningsrätten och hanteringen av beslutet om Pjäsen är två beslut som fattats helt utan konsekvensanalyser eller underlag. Man har handlat på känsla och helt utifrån ideologi.
Med tanke på den fallande trenden i alla politiskt styrda nämnder är det dessutom mycket svårt att tro att Hanna Westerén och de andra i socialnämnden kommer att uppfylla löftet att äldreboendet kommer att drivas till samma kostnad och med samma höga kvalitet som tidigare även efter att regionen tar över.
Nu är det två år kvar till nästa val. Mycket kan hända.
Nu är problemen för Gotlands desamma oavsett färg på regering, både i riket och lokalt. Dessa utmaningar måste lösas här, inte läggas utanför det egna mandatet.
De enda lösningarna kan inte vara sådant som bestäms och påverkas av andra: ersättningar från staten, färjepriser eller skatter.
Att bara byta politisk majoritet vart fjärde år och hoppas på det bästa fungerar inte.
Inte heller är det långsiktigt hållbart att ha en "offentlig sektor" som är så totalt dominerande som den är på Gotland. Nuvarande majoritet har här tagit sin mest tydliga ställning. Regionen ska vara så stor som möjligt och näringslivet hållas ute så mycket det går från regionens verksamhet.
Det är den kanske viktigaste lärdomen så här i halvtid.