Rödgröna strutsar i välfärdsdebatten

Foto: JANERIK HENRIKSSON / SCANPIX

Politik2010-06-04 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
När vänsterpartiets ledare Lars Ohly gästade SVT:s morgonsoffa härom veckan fick han frågan vad den största orättvisan är i dag. Ohly svarade att det är att man kan köpa sig förbi den välfärd som inte alltid levererar den bästa kvaliteten. Svaret är intressant eftersom han erkänner att det finns fel och brister i systemet, men tycker att det största problemet med det är att inte alla drabbas lika hårt av dem.
När socialdemokraterna presenterade partiets välfärdsrådslag i fjol var ordföranden Ylva Johansson inne på samma tankespår. I en kommentar sade hon sig inte kunna tillåta att äldre får köpa sig en extra dusch i veckan, lika lite som elever ska få köpa sig en extra mattelektion.
Ylva Johansson sitter tillsammans med Emil Broberg (v) och Gunvor G Ericson (mp) i den rödgröna arbetsgruppen Välfärd och Rättvisa. I en debattartikel i Svenska Dagbladet går trion till angrepp mot vad de kallar en ideologisk attack riktad mot den generella välfärden. Privata försäkringar och "gräddfiler" hör inte hemma i den offentligt finansierade välfärden, slår de fast kategoriskt och ger också en spark mot privata utförare av vård.
Trions utgångspunkt är att behoven, inte plånboken ska styra. Det låter sig enkelt sägas, men vilka behov ska tillgodoses? När de rödgröna menar att det offentliga ska tillhandahålla alla välfärdstjänster handlar det om önsketänkande. Som Lars Ohly konstaterar levererar inte välfärdssystemet den bästa kvaliteten i dag.
Enligt rapporten Framtidens utmaning - välfärdens långsiktiga finansiering från Sveriges kommuner och landsting (SKL) kommer det att finnas ett gap mellan resurser i den offentliga sektorn och behoven som ska fyllas uppgående till ungefär 200 miljarder kronor om 25 år. En åldrande befolkning och stigande förväntningar på tjänsternas innehåll gör att dagens finansieringsmodell - ta allt över skattsedeln - inte är hållbar. Gapet motsvarar en skattehöjning med 13 kronor per hundralapp.
Mot den bakgrunden blir det uppenbart att det krävs effektiviseringar, prioriteringar och andra finansieringar. Större inslag av privata utförande som åläggs likabehandling genom politiska beslut kan skapa välbehövligt nytänkande. Fler möjlighet att köpa välfärdstjänster som annars inte skulle bli utförda höjer kvaliteten. Tilläggsförsäkringar som täcker olika behov kan både tillföra nödvändiga resurser och skapa mångfald och valfrihet. Allt blir inte lika, men det är inte samma sak som orättvisa eftersom alla människors behov faktiskt inte är likadana.
När de rödgröna väljer att stämpla sådana idéer som "täckmantel för låga välfärdsambitioner" handlar det om att förminska en viktig framtidsfråga och lägga locket på i en viktig debatt.
De konkreta förslag för att möta välfärdsutmaningen som den rödgröna arbetsgruppen lägger fram är tillsättandet av en folkhälsokommission och en innovations- och produktivitetsdelegation som ska se över möjligheter att effektivisera vården och omsorgen. Det visar att de inte förstår vidden av utmaningen.