Snart har den borgerliga regeringen styrt Sverige i åtta år. Det är historiskt unikt och trots att många har vant sig med alliansregeringen är det fortfarande många väljare som hyser stort förtroende för den. Det är inte vanligt – oavsett prestation.
När SOM-institutet presenterade sin stora opinionsundersökning i april framkom det tydligt att jobben är den viktigaste valfrågan. Detta är en ganska vanlig trend, men skolan och välfärden hittas också oftast i toppen.
Fredrik Reinfeldt (M) har fördelaktigt nog ägnat mycket tid och uppmärksamhet åt just jobbfrågan. Vid regeringsförklaringen 2006 lades fokus på just arbete och jobb, vilket sedan har kommit att präglat alliansregeringens två mandatperioder. Stora reformer har gjorts för att försöka förenkla den alltför svårhanterliga och stela svenska arbetsmarknaden.
Som en rejäl käpp i hjulet kom dock den ekonomiska krisen och lågkonjunkturen, vilka försvårade situationen och påverkade de förväntade resultaten för regeringens reformer. Den politik som har förts har dock gjort att Sverige klarat sig bättre ur lågkonjunkturen än många andra europeiska grannländer, vilket Dagens Nyheter i måndags slog fast i den femte delen i sin artikelserie om Alliansens regeringstid.
Antalet sysselsatta har ökat från 2006 till 2013, vilket även befolkningen gjort. Men samtidigt ser man att sysselsättningsgraden ligger kvar på ungefär samma nivå. Detta under en tid av lågkonjunktur. Samtidigt har regeringen lyckats minska statsskulden från 43,7 procent 2006 till 35,1 procent 2013, vilket får ses som imponerande.
Det är svårt att bedöma exakt vilken effekt regeringens reformer och satsningar har haft, men jobbskatteavdraget, sänkt restaurangmoms och rut-avdraget anses ha haft positiv effekt och lett till ökad sysselsättning.
En stor utmaning för framtiden är utanförskapet, som visserligen förändrats; förtidspensionärer och långtidssjukskrivna är färre, men långtidsarbetslösa ökar. Det sista beror inte minst på en internationellt sett stor invandring. Vissa invandrargrupper kräver inte sällan större resurser och satsningar för att komma i arbete. I Svenska Dagbladet (5/5) står att läsa att Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar tappar i betydelse och inte ökar chansen till jobb.
Att Arbetsförmedlingen är bristfällig är tyvärr ingen nyhet, men det innebär att arbetsmarknaden måste bli flexiblare. Det är avgörande att småföretagare börjar våga nyanställa – i dag är riskerna alldeles för stora och många väljer i stället att själva jobba mer än vad de skulle behöva. Problemet med bristen på dokumenterad erfarenhet beror på att ingen vågar anställa någon som inte bevisat sig klara av arbetsuppgifterna.
De förslag den spretiga rödgröna oppositionen lagt fram kommer att omintetgöra regeringens reformer och göra det både svårare och dyrare att nyanställa, vilket kommer gälla både arbetslösa ungdomar som invandrare. Det går att lova både EU:s lägsta arbetslöshet och 90-dagarsgarantier, men det är företagen och inte staten som skapar jobben.