Riskfyllt eller ofarligt?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vad som ofta glöms bort när ny teknik introduceras är olika säkerhetsaspekter och i det här fallet handlar det om strålningsriskerna och de skador som detta kan medföra. Ibland känns det som att taktiken är först utbyggnad och beroende, sedan säkerhetsdiskussion med avsikten att det på grund av beroendet redan "är för sent".
Med jämna mellanrum kommer forskningsrapporter som varnar för dessa risker och vad de eventuellt kan innebära på lång sikt. Under årens lopp har många sådana rapporter presenterats. Teknikvärlden har dock varit stark och varningarna har har oftast fått klinga ohörda.
Det finns inte några vetenskapliga bevis för att strålningen från mobiltelefoner eller dess basstationer och master är skadlig. Men det finns heller inga bevis för vad strålningen innebär på lång sikt. Därför borde det vara självklart att i högre utsträckning än idag tillämpa försiktighetsprincipen, eftersom det som sagt inte finns några vetenskapliga bevis varken om risker eller ofarlighet.
Genom att korta ner samtalslängden kan man minska riskerna, men när det gäller strålningen från master och basstationer är det svårare att skydda sig. Denna utsätts vi för dygnet runt vare sig vi vill eller inte.
Självklart borde försiktighetsprincipen tillämpas när det gäller barn och ungdomar, eftersom eventuella skador inte kommer att visa sig förrän om ett par decennier. Men hur många följer dessa rekommendationer, när samtalen hela tiden blir billigare, marknadsföringen hårdare och tekniken utökas, så att telefonen numera inte bara används för vanliga samtal? Men försök, det kan visa sig lönsamt i framtiden.