En majoritet av svenska folket tycker inte om att skatter avsedda för välfärd ska kunna slussas vidare som vinster till kapitalägare som kanske i sin tur undviker skatt på dessa inkomster genom att placera dem i så kallade skatteparadis. Det är en rätt rimlig åsikt.
När ett stort svenskt politiskt parti försöker hitta en bra form för att sätta stopp för detta rustar andra partier till strid. Det talas om kapitulation och omskakande omsvängning av mycket stor magnitud, för att tala med folkpartiledaren Jan Björklund. Med tanke på att Folkpartiet och Socialdemokraterna varit ganska nära varandra i Friskolekommittén är det märkligt hårda ord.
Det var också FP:s representant som i remissdebatten om vårpropositionen oroade sig för att ”kvinnliga” företag inte ska få finnas om vinsterna i välfärden begränsas.
Svenska kvinnor har funnits längre och i högre om fattning på arbetsmarknaden än i många andra länder. Det känns som om någon är väldigt mån om att hålla fast vid en traditionell könsrollsfördelning här. Kvinnor ska hålla på med vård och omsorg, annars ska (eller kan?) de nog inte driva företag. Samma personer och partier brukar vara massivt ointresserade av att med någon form av reglering öka den kvinnliga närvaron i näringslivets styrelserum, åtminstone i beslutsfattande ställning.
Men det är ju där de stora vinsterna hanteras. Det är där männen är i majoritet. Det är där skol- och välfärdsföretag köps och säljs för att generera vinst, inte för att driva bra verksamhet även om det naturligtvis förekommer också. Riskkapitalbolaget WQT som bland annat äger Sveriges största skolbolag Academedia äger enligt Dagens Samhälle sina bolag i fyra år i snitt. Det skulle kunna innebära att en normal elev är ”kund” hos tre olika ägare under sin skoltid.
VD:n för WQT Partner Conni Jonsson beskrivs i Dagens Samhälle som den sannolikt enskilt mäktigaste personen i Friskolesverige men samtidigt en doldis. Och det är en del av problemet. I företagsvärlden kan man vara makthavare och doldis. Jämför med ordföranden i en kommunal utbildningsnämnd. Brittis Bentzler (V) är definitivt ingen doldis på Gotland.
I SD-intervjun säger Conni Jonsson: ”Vi har blivit bättre, men som bransch är vi inte kompetenta nog eller intresserade av att hantera det offentliga rummet .” Den mäktigaste mannen i Friskolesverige kan alltså välja att vara ointresserad av offentlighet. Det kan dessbättre inte den offentligt ägda verksamheten.
Det är konstigt att reaktionerna inom borgeligheten blir så starka när inte bara socialdemokrater utan även många med annan politisk hemvist vill begränsa vinstuttaget ur den skattefinansierade vården, omsorgen och skolan.