Rikstrafiken backar oss in i framtiden
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det finns till och med ett parti i opinionsmässig medvind i kommunfullmäktige och riksdagen - Miljöpartiet - som menar att vi måste ta steg bakåt i vårt välstånd för att rädda miljön. Ekonomisk tillväxt är av ondo, enligt dem.
Det är tråkigt att dysterkvistarna ikläder sig tagelskjortan, eftersom de gör det i onödan. I själva verket är tillväxt och omsorg om miljön förenliga.
Den belastning länder utsätter miljön för brukar beskrivas med en omvänd u-kurva, eller en kulle om man så vill. Länder med extremt lågt välstånd brukar ha en låg miljöpåverkan. De kan sägas vara miljövänliga. Måhända är det hit Rikstrafiken, Vägverket och miljöpartiet vill föra oss.
Då bortser de från att länder med extremt högt välstånd (dit hör Sverige), befinner sig på den andra sidan av kullen. Miljöbelastningen brukar vara lika låg där som bland de extremt fattiga. Orsaken till den låga miljöbelastningen bland rika länder är att dessa har råd att ständigt utveckla smartare och mer miljövänliga metoder att tillgodose allsköns mänskliga behov med. De hårt miljöbelastande länderna är istället de länder som varken är fattiga eller rika, utan mitt emellan. För egen del drar jag mig till minnes min familjs semesterresor i östra Europa på 80- och 90-talet och den blygrå smog som tycktes förfölja oss vart vi än begav oss.
När Rikstrafiken, Vägverket och Miljöpartiet vill få oss att sänka våra krav på välstånd i allmänhet och goda kommunikationer i synnerhet, är det ett uttryck för att de inte tror på människans förmåga att finna nya lösningar. Det är olyckligt, ty så länge vi får leva i demokrati och marknadsekonomi vet vi erfarenhetsmässigt att vi är bra på det.
Domedagsprofeterna återkommer ständigt med nya krav på vad vi måste avstå från för att värna miljön. Kraven är nya, eftersom de har begränsad hållbarhet. Numera minns få människor det tidigare populära kravet att ransonera antalet telefoner. Detta eftersom all koppar till ledningarna skulle ta slut när kineser och indier på allvar började efterfråga telefoni. Vad olyckskorparna bortsåg från var att kineserna och indierna inte primärt efterfrågade koppar, utan möjligheten att kommunicera på distans. Det gör nu alltfler människor på jorden, och de gör det med sina mobiltelefoner.
Ekonomisk tillväxt är miljöns bästa vän. Mobiltelefonen har inte enbart ersatt den fasta telefonen och kopparledningen, utan i många fall även kameran, filmrullen, framkallningsvätskan, den bärbara kassettbandspelaren, papperskalendern och så vidare. Den moderna mobilen är så mycket mer än telefon. Ökad konsumtion leder alltså paradoxalt nog till minskad förbrukning av råvaror.
Vi behöver politiker och myndigheter som tror på mänsklighetens förmåga att hantera våra miljöutmaningar. De går att lösa. Vi har aldrig tidigare haft en sådan ekonomisk och kunskapsmässig styrka som nu att hantera dem.
Den 25 maj 1961 uttalade president John F Kennedy att före årtiondets slut skulle man ha landat en människa på månen och tagit honom tillbaka i säkerhet. USA låg vid denna tidpunkt hopplöst efter Sovjetunionen. Åtta år senare, den 20 juli 1969, ägde mänsklighetens första månlandning rum.
Jämför det ledarskapet och den framtidsoptimismen med kraxet från Rikstrafiken, Vägverket och Miljöpartiet. När får vi höra att nästa generations Gotlandsfärjor ska vara ännu snabbare och samtidigt världens mest miljövänliga?