Rik och frisk, fattig och sjuk
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Minsta klyftorna hade vi på 1980-talet. Inkomstklyftorna och dess effekter har alltså ökat både under de tidigare socialdemokratiska regeringarna liksom under den nuvarande borgerliga.
Klyftorna har ökat
Utredningen visar att den rikaste tiondelen av befolkningen har ökat sitt försprång mot de andra grupperna. Det beror mycket på att de har höga löner, men också stora inkomster från kapital. Fastigheter och värdepapper, som stigit i värde på börsen.
Utredningen visar, att med ökade inkomstklyftor, så minskar den sociala rörligheten. Det är klart bevisat att den sociala rörligheten, att barnen kan få högre utbildning och högre betalda jobb än föräldrarna, är större i jämlikhets- och välfärdsamhällen som Sverige, Danmark, Norge och Finland, än i USA, som har väldigt stora inkomstklyftor. Den amerikanska drömmen om att vem som helst kan bli miljonär, stämmer inte med statistiken och verkligheten. De fattiga i USA har svårare att ta sig ur fattigdomen, än fattiga i Sverige.
Låg inkomst påverkar också hälsan negativt. Låginkomsttagare har sämre fysisk hälsa, sämre tänder och lever kortare än höginkomsttagare med hög utbildning. Och unga kvinnor med låg inkomst har ökande psykisk ohälsa.
Länder med stora inkomstklyftor har fler fattiga, som har sämre hälsa än länder med mindre inkomstklyftor. Samhällen med stora inkomstklyftor präglas av högre stressnivåer. Värst drabbas de fattigaste av stressen, som leder till ohälsa.
Fattiga är sjukare
Länder med stora ekonomiska och sociala skillnader har dåligt utbyggda offentliga välfärdssystem, lägre skatter och sämre sjukvård.
WHO, FN:s organ för hälsa, ger några rekommendationer till länderna för att motverka fattigdom och ohälsa. De uppmanar länderna att utreda hur skatter och transfereringar kan motverka inkomstskillnaderna. De rekommenderar länderna att behålla och utveckla progressiva skattesystem, alltså att man betalar skatt efter bärkraft. Och de föreslår regleringar av arbetsmarknaden, med minimilöner och starka fackföreningar.
WHO föreslår alltså en politik som är tvärtemot det som den borgerliga regeringen bedriver i Sverige. Vill man minska inkomstklyftorna kan man inte sänka skatterna mest för de rika och försämra viktiga stödsystem som a-kassa och sjukförsäkring.
Vetenskapliga rapporter
Då kan man inte slakta vuxenutbildningen och stänga ute unga från möjligheten till vidare studier på högskolan. Då kan man inte göra sjukvården till en marknad, som struntar i dem som behöver mest förebyggande insatser.
Det är viktigt att arbetarrörelsen nu plockar fram vetenskapliga rapporter, som visar verkligheten och inte låter borgerliga politiker och ekonomer sätta agendan för debatten.
Socialdemokraterna och LO har pengar för att stödja denna alternativa forskning. Den behövs för att få underlag för en politik, som minskar inkomstklyftor och fattigdom och som kan förbättra både den fysiska och psykiska folkhälsan.