I Sverige lever muslimer, vissa firar och vissa firar inte Ramadan. Min ledare handlar om att som ateist kunna känna glädje med de som firar sin högtid i sitt land Sverige. För oavsett om vi är troende eller ej, så är Sverige vårt land och vi ska kunna fira våra högtider här oavsett om det är jul, påsk eller ramadan.
Jag har inte fått möjlighet att besöka Almedalsveckan, däremot pratade jag som jag skrev i min krönika med muslimer och de berättade för mig om fördomar att de svälter sig själva, tvingar sjuka att fasta och så vidare. Fördomar som inte stämmer men som sprids på grund av en ovilja att acceptera andra traditioner, traditioner som många av oss i Sverige inte har kunskaper utan enbart åsikter om. Jag tror inte som Ingrid Thunegard på att mäta alla muslimer efter några muslimer som hon mött, som enligt henne betett sig märkligt, en muslim är inte alla muslimer. För mig är det viktigt att skilja på mina föreställningar om muslimer och sanningen.
Thunegard verkar tro att mina erfarenheter enbart är akademiska. Strukturell rasism är lätt att avfärda som “obegriplig akademisk term” för den som aldrig har blivit utsatt för den. Och jag förstår om orden strukturell rasism kan kännas främmande, men det handlar tyvärr inte om någon flummig teori. Utan något som jag som icke-svensk i Sverige knappast är ensam om att få känna på i min vardag. Visste ni till exempel att en Erik har 50% större chans än en Hassan att komma till arbetsintervju, fast deras CV:n är helt identiska? Eller att personer som har ett svenskt namn får titta på fyra gånger fler lägenheter än någon som jag, som har ett namn som låter arabiskt. Som “icke-svensk” med akademisk utbildning döms jag som ”för akademisk”. Andra “icke-svenskar” som jag känner döms som okunniga i sådana debatter, på grund av att de inte har akademisk utbildning. Och så vidare. Det finns skillnader som varken språk, formella meriter eller kulturell kompetens kan förklara, utan som bara kan förklaras med att det görs skillnad på människor beroende på hur vi ser ut och vad vi heter.
Min artikel var ingen anklagelse. Begreppet strukturell rasism innebär inte att alla skulle vara rasister, eller att samhället är raktigenom rasistiskt. Det innebär raka motsatsen: att det inte ens behövs några rasister för att rasism ska uppstå. Utan att förflugna kommentarer och oreflekterade fördomar tillsammans bildar en struktur som missgynnar vissa av oss. Istället för att leta efter skuld behöver vi börja prata om gemensamt ansvar.
Den som förminskar oss som beskriver vad vi utsätts för är omedvetet påverkad av hur man ofta pratar om invandrare, eller den strukturella rasismen om man så vill. Även jag är påverkad av den på grund av att den sitter så djupt rotad.
Jag som ateist och medmänniska har ett ansvar att inte mäta människors personliga tro och högtider efter mina egna föreställningar och fördomar. Jag tar ansvar och tänker på hur jag tolkar mina medmänniskor och samhället. Rasismen består inte bara av rent hat som när nazister slår ner människor på gatan, rasismen finns även passivt inom oss alla då vi påverkas av föreställningar och fördomar om hur andra människor är.
Som Thunegard skriver är det summan av våra handlingar som räknas, och då måste vi komma ihåg att vissa av oss får inte samma handlingsutrymme som andra. Vi behöver alla ta ansvar och försöka se de strukturer som begränsar vissa av oss. För att därefter arbeta för att alla människor får samma möjligheter.