Att allt är relativt blir vi då och då uppmärksammade på.
Som när en opinionsundersökning som ger Centerpartiet 4,4 procents väljarstöd tas emot som en glädjande nyhet.
Och det är klart, jämfört med den tidigare som pekade på 3, 2 procent så är det ju en klar förbättring.
I vilken utsträckning medierapporteringen bidragit till opinionsraset kan man bara spekulera i. Med tanke på att ”mannen och kvinnan på gatan” i fredagens Skavlan i SVT visade att de flesta inte hade en aning om vem Stefan Löfven är, så är frågan hur mycket medierna över huvud taget når fram. Han fick vara allt från stå-upp-komiker till statsminister i programmet.
Men även om nyhetrsrapporteringen gjort sitt till, går det inte att bara skylla på medierna.
Och problemet är inte i första hand idéprogramsarbetet, problemet har skapats under lång tid där partiet varit i stort sett osynligt.
Om bilden redan innan är oklar och diffus är det inte konstigt att det som presenteras som ett internt kaos gör att förtroendet sviktar.
Centerpartiet har en tradition av pragmatism och en jordnära attityd till politiska lösningar. Politiken ska styra där det behövs men inte lägga sig i det som fungerar ändå.
Partiet har också en historia av öppenhet och stark demokratisk förankring helt utan toppstyrning och stängda rum.
Uppmärksamheten man nu, om än lite oplanerat, fått för sin politik har man hittills hanterat väligt bra.
Annie Lööf har visat att hon är mer än en floskelmaskin och att hennes vingar bar stadigt när hon sattes under press.
Inom partiet pågår nu konstruktiva samtal runt om i hela landet, det som somliga kallar ”intern konflikt”. Vid ett möte förra veckan fördes ett av de mest intressanta politiska samtal jag varit med i på länge under ett kretsmöte här på Gotland. Om än med ett mycket oväntat lågt antal deltagare i allmänhet och kvinnor i synnerhet.
Frågan är hur partiet ska kunna ändra bilden som byggts av en effektiv guilt by association-taktik. Epiteten nyliberal och Stureplanscentern är tacksamma att dra till och skapar en bild av partiet som är svår att tvätta bort.
Annie Lööf är från Småland vilket alla kan höra när hon talar. Hanna Wagenius (CUF:s ordförande) är uppfödd på en gård i Härjedalen, ändå sägs just dessa två vara präglade av Stureplan och den lilla, svårt upphaussade avdelningen, som finns där.
Uppförsbacken är brant, men bilden av partiet kan inte bara sättas av Annie Lööf eller övriga partiledningen. Partiet måste bli mer synligt hos den breda allmänheten. Sedan en tid har partiet decentraliserat sin riksorganisation för att utgöra ett stöd ut i hela landet. Ett steg på rätt väg men partiets hjärta och kärna är dess medlemmar, inte hur det är organiserat.