Reinfeldts reseskildring
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Med de raderna beskrev oppositionens statsministerkandidat Mona Sahlin sin bok "Möjligheternas land", som kom ut under sommarens Almedalsvecka. Men beskrivningen skulle lika gärna kunnat gälla moderate statsministern Fredrik Reinfeldts nya bok, som han presenterade måndagen, med titeln "Framåt tillsammans - Min berättelse om Föregångslandet Sverige".
Redan boktiteln är harmoniserad med övrigt kampanjmaterial, både Moderaternas och Alliansens.
Framåt eller bakåt utgör Alliansens beskrivning av det kommande riksdagsvalets huvudalternativ. Med en orange uppspelningsknapp och en röd tillbakaspolningsknapp vill man illustrera det politiska vägvalet. Senaste nytillskottet i form av boken "Framåt tillsammans", som trycks i inte mindre än 500 000 exemplar, är inget undantag.
Moderaterna - partiet som blev Nya Moderaterna. Som blev det nya arbetarpartiet. Som blev det enda arbetarpartiet.
Partiets resa från 1990-talets bottennoteringar i opinionsmätningarna och fram till dagens siffror som Sveriges största parti, väcker förundran. Att gå från en marginaliserad högerpolitisk kanslirörelse, dödsdömd av vänsterpolitiska kommentatorer och andra olyckskorpar, till att i dag göra anspråk på att vara "det samhällsbärande partiet", innebär en banbrytande utveckling i svensk politik.
Boken ska förmodligen betraktas lika mycket som en sammanställning över vad partiets utveckling inneburit för regeringens gångna mandatperiod, som en fastställning över var partiet står i dag. Ett besked som kommer i hög tid, kanske en och en annan av partiets kärnväljare - om man har några kvar - skulle säga.
För om Moderaterna har genomfört en resa genom svensk politik, så har Reinfeldt definitivt varit en del av den. Det visar den här boken. Om det sedan är bra eller dåligt - det har varje läsare själv att ta ställning till.
Mycket tyder på att Reinfeldt lyssnat på den kritik som Sahlin fick för sin bok, om att hennes innebar för mycket prat om samhällsproblem, men för lite om deras lösningar. Även om Reinfeldt nog mest vill att hans bok ska uppskattas som en tydligare verklighetsbeskrivning och politisk problemlösning än vad som är fallet i Sahlins bok, är det kanske först och främst den betydligt ödmjukare tonen som skiljer Reinfeldts bok från Sahlins.
I inledningen av boken ger han i korta drag sin samhällsvision och avslutar han med orden: "Om vi går framåt tillsammans kan vi komma hit. Med då måste vi hjälpas åt - utifrån vår egen kraft och vår egen förmåga. Jag söker stöd för att leda den resan i höstens val".
Det återstår att se om statsministerns reseskildring kan bidra till att ta honom, partiet och väljarna till nästa hållplats, för att - förhoppningsvis - få börja nästa resa efter den 19 september.