Reinfeldt talar och Sahlin drömmer

Politik2010-08-16 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Med fem veckor kvar till valdagen och jämt mellan blocken höll de båda huvudmotståndarna sina sommartal i helgen, på varsin dag och på varsin sida av Södermalm i Stockholm.
Fredrik Reinfeldt valde bort det traditionella moderatfästet Vaxholm i skärgården för ett torg i närheten av Slussen, detta renoveringsobjekt och nationalmonument över vad som en gång var det moderna samhället. Mona Sahlin höll till vid Tantolunden, i gränslandet mellan miljonprogramsbebyggelse och kolonilotter. Den som vill se en djupare mening i detta kan spekulera fritt.
Budskapet från moderatledaren i lördags gick i den fortsatta förnyelsens och arbetslinjens tecken, medan Sahlin ägnade söndagens framträdande åt att lova en annan väg än den som alliansen slagit in på under de senaste fyra åren, tillbaka till vad hon beskriver som ett modernt Sverige.
Om problemet med Fredrik Reinfeldts budskap är att det är svårt att sätta fingret på vad de nya moderaterna står för vid sidan av superkonkreta saker som sunda statsfinanser och stram arbetslinje är problemet med Mona Sahlin att budskapet brister i alla former av konkretion.
Sahlins vision är att Sverige ska bli mer modernt, mer rättvist, mer solidariskt, mer jämställt et cetera. Det låter sig lätt sägas, men det är tunnsått med de konkreta, politiskt förankrade beskeden från socialdemokraternas partiledare. Att det som socialdemokraterna missvisande kallar för pensionärsskatten ska tas bort under nästa mandatperiod om ekonomin så tillåter var det tydligaste beskedet hon gav mötesdeltagarna i gröngräset.
Oppositionsledarens kritik av alliansens politik blir ibland karikatyrartad. Söndagen gav prov på detta tröttsamma drag. Sahlin påstod till exempel att Fredrik Reinfeldts vision på välfärdsområdet inte sträcker sig längre än att människor inte ska svälta och att det är med regeringens värnande av välfärdens kärna som med körsbärskärnor som man spottar ur munnen.
En förklaring till att Mona Sahlin inte på långt när åtnjuter lika stort förtroende som Fredrik Reinfeldt står säkert att finna i denna otydlighet och svaghet för överdrifter. Om socialdemokraterna ägnade mer energi åt att verkligen berätta, i konkreta och med samarbetspartierna förhandlade förslag, hur man vill ändra den politiska kursen skulle valrörelsen bli spänstigare.
Fredrik Reinfeldt lovade i lördags fler skattesänkningar om ekonomin så tillåter, för att göra det ännu mer lönsamt att arbeta. Det blir lättare bördor att bära för 6,1 miljoner löntagare och pensionärer. Sådana konkreta besked levererade inte Sahlin i söndags. På henne lät det dessutom nästan som att solidaritet i socialdemokraternas tappning innebär att ingen behöver betala något för att hålla skattenivåerna på en högre nivå än i andra länder. Inte undra på att partiet har problem med opinionen.