Det kommer att bli jobbigt att få Region Gotlands budget att gå ihop. Visst blir det en prövning att prioritera rätt så att man blir effektivare och så att kärnverksamheten värnas. Och visst är det ett otacksamt jobb att försöka göra det bästa för medborgarna, och samtidigt få skäll för att man inte satsar mer på än det ena och än det andra.
Men jag tycker ändå att det gnölas väl mycket från regionledningen. Med makt kommer ansvar. Med ansvar kommer krav. Och med krav kommer kritik. Det borde man veta.
Gillas inte läget nu, hur ska det då gå om det blir riktigt tufft? Om det ekonomiska läget för en svensk kommun är besvärligt i dag, hur har de det då i exempelvis Grekland och andra länder där den offentliga ekonomin genomgår vad som brukar beskrivas som ett stålbad och horder av demonstranter öppet visar sitt missnöje på ett våldsamt sätt?
Region Gotland har det betydligt lättare. Här badar vi på sin höjd i... tja, aluminium. Det handlar om att dra åt svångremmen en smula. Inga slaktarknivar slipas än och kastas det några brandfacklor så är de bara bildliga.
Man planerar ju fortfarande för sporthall och för resecentrum. Man anser sig fortfarande ha råd att ta tunga investeringar som är hett önskade men inte oundgängliga. Investeringar som åtminstone inte på ett uppenbart sätt är viktiga för vår förmåga att tjäna vårt dagliga bröd. (Till skillnad från exempelvis en kryssningskaj.)
Jag förstår att just de rödgröna upplever situationen som riktigt svår. Här gick de till val som generösa frälsare, men tvingas regera med plågsam återhållsamhet. Det var ju inte så här det skulle bli. Buhu.
Blir det för jobbigt får de väl lämna tillbaka makten till alliansen som tog Gotland genom finanskrisen. Det gnölades för all del om resursbrist även under förra mandatperioden, men det var inte på den nivå som vi nu upplever.