Gotland är magiskt, heter det. Och det är väl i någon mening sant. Men tydligen inte mer magiskt än att man måste trolla fram en månadslön på 127 000 kronor för att få den regiondirektör man vill ha. En regiondirektör som det för övrigt kommer att ta nästan två år att få på plats, sedan företrädaren meddelade att han skulle lämna Gotland för Västerås.
Apropå företrädaren Bo Dahllöf så dök han nyligen upp i Dagens Samhälles granskning av kommunchefernas löner. Han är näst bäst betald av alla visar det sig, med 130 000 i månaden. Bara stadsdirektören i Stockholm har en högre lön än så.
Gotlands nya regiondirektör Jan Björinge går in direkt på tredje plats, med sina 127 000. På så sätt dominerar "gotlänningarna" och erövrar två tredjedelar av prispallen i kommunchefernas löneliga. Starkt jobbat?
En riktig kanonrekrytering hade kanske gjort det lättare att försvara. Men nu känns det som att Gotland betalar Zlatanpengar för Håkan Mild.
Hur kommer det sig att just Gotland, som är en så attraktiv plats där många drömmer om att bosätta sig, tvingas slanta upp som värsta storstadskommunen och utspendera Göteborg (115 400 kronor) och Malmö (109 080) för att få tag på en regiondirektör?
Är det regionstatusen som spökar, eller att Gotland fungerar både som kommun och landsting? Jan Björinge ska liksom vara två chefer i en och de har bara 63 500 var?
Åke Svensson är inte lika välavlönad som ordförande i regionstyrelsen. Han har bara 57 000 i månadslön och kom på plats 90 (av 290) när Dagens Samhälle jämförde lönerna för kommunernas ledande politiker. Jan Björinge får Åke Svenssons lön plus 70 000 till i månanden.
Men jag tror ändå att det är Åke Svensson som får betala det politiska priset för tillsättningen och villkoren. Och det är väl som sig bör. För även om han "bara" har 57 000 i månaden så är det ju Åke Svensson som bär huvudansvaret.
Jag skulle inte vilja befinna mig i Åke Svenssons skor, nu när han snart ska kliva in i en valrörelse.
Han har precis höjt skatten och gjort landets tredje dyraste rekrytering. Vallöftena blev det inte mycket med, förutom att han (mot bättre vetande?) har lyckats ta sig råd att göra Södra hällarna till naturreservat. I mätningarna av företagsklimatet är Gotland nu nästan lika nära botten, som vi är nära toppen när regiondirektörernas löner ska jämföras.
Stämningen vid Socialdemokraternas valstuga i Östercentrum kommer att bli mer valruelse än valrörelse.