Region Gotland bjöd in till näringslivsfrukost om företagsklimatet i går morse. I Svenskt Näringslivs ranking av kommunerna har ju Gotland fallit som en smörstekt kyckling de senaste två åren. Så det är ju inte egendomligt om det finns en och annan som känner ett behov av att prata av sig traumat.
Som inledaren Åke Svensson till exempel. Regionstyrelsens ordförande höll sitt anförande föredömligt kort, men lyckades ändå pressa in så mycket luft i sina ord att de svävade omkring som genomskinliga viktlösa ballonger.
Jag minns framför allt tre av Åke Svenssons meningar, apropå undersökningar av företagsklimatet.
1. "Som man ropar i skogen får man svar."
2. "Sanningen finns i betraktarens öga."
3. "Jag är aldrig inne på att försöka hitta bortförklaringar."
Jag är ingen expert på morgonmöten – en tid på dygnet då jag tenderar att känna mig lite ihålig. Men när jag vid det här laget kände mig lite snuvig, så upptäckte jag att det var hjärnan som försökte sippra ut genom näsan.
Det var kuriöst att sedan höra när Svenskt Näringslivs regionchef Anders Thomasson så tjänstvilligt försökte hjälpa till med att förklara varför speciella gotländska faktorer kan bidra till dålig placering i rankingen. Men jag antar att det i de flesta av oss finns en motvilja mot att sparka på den som redan ligger ner. Då får man hjälpa dem så att de kommer på fötter i tid för att bli nedtryckta av nästa års ranking.
Näringslivschefen Stefan Persson redogjorde för en undersökning från SKL där Gotland inte heller presterade över hövan. Speciellt inte i bygglovshanteringen. Men tydligen kan det vara en vändning på väg till nästa år. Vilket genast firades lite i förskott.
Humöret sjönk igen när tillförordnade regiondirektören Per Lindskog envisades med att tala om Regionen och företagande i termer av att:
4. "låta droppen urholka stenen".
Då började det åter droppa ur min näsa.
Det finns ett ömsesidigt och överdrivet hopp om att samtal och samverkan – mellan kommun och näringsliv – ska ge fart och utveckling. Men Region Gotland kan inte göra företagens jobb och företagen kan inte göra Region Gotlands jobb. (Om de inte får betalt för det.)
Naturligtvis är det bara bra om alla har förståelse för varandras villkor. Men det viktigaste för företagsklimatet är att Region Gotlands myndighetsutövning och tjänster fungerar när det behövs. Att handläggningen är snabb och tjänstemännen är möjliga att nå. Och att Regionen undviker att stå i vägen utan att ha mycket goda skäl.
Kan man uppfylla dessa enkla mål skulle oerhört mycket vara vunnet.
Samtal om förändring är nog bra, men ibland får man en känsla av att det är något man ägnar sig åt i stället för verklig förändring.