Ledare: Regeringspolitik med gott betyg

I fredags kunde Arbetsförmedlingen glädja det svenska folket genom att presentera nya siffror över den svenska arbetslösheten. Siffrorna visar att arbetslösheten minskar i hela landet och att det framförallt är ungdomar och de som har varit arbetslösa under kortare tid som har fått det lättare att få jobb.

Den stora vändningen kom i höstas. De nya uppgifterna visar att 393 000 personer var inskrivna på Arbetsförmedlingen i mars, vilket är en minskning med 22 000 personer jämfört med förra året. Det är en väsentlig förbättring.

Att en regering lyckas minska arbetslösheten är ett bra betyg – särskilt när det råder lågkonjunktur.

Den rödgröna oppositionen, och i synnerhet partiledare Stefan Löfven (S), brukar hävda att något håller på att gå sönder i Sverige. Det är dock lite oklart vad han menar, men metaforen talar sitt tydliga språk. Att skatteintäkterna har ökat och fler människor kommit i arbete sedan den borgerliga regeringen tog över makten 2006 talar han dock tyst om.

Både Moderaternas Sverigemöte och regeringens nyligen presenterade vårbudget visar att varken partiet eller regeringen kommer att gå till val på några populistiska utspel eller alltför vågade löften. I synnerhet Moderaterna kommer att gå till val som ett parti som har lyckats förvalta landet väl under denna svåra period. Det är förståeligt, då de fortfarande åtnjuter ett högt förtroende i mätningarna, något som inte är vanligt efter två mandatperioder i regeringsställning.

Genom jobbskatteavdrag, minskat regelkrångel och nu senast ekonomiskt stöd för i synnerhet småföretag visar regeringen att man gör vad som krävs för att säkra återväxten på arbetsmarknaden. Finansminister Anders Borg (M) har varit noga med att sätta ordning och reda i finanserna högst upp på prioriteringslistan.

Vad Löfven skulle hitta på som statsminister är fortfarande oklart, inte minst då han fortfarande inte har presenterat någon regeringspolitik.

S har dock varit duktigt på att förbättra statistiken, utan att få fler människor i jobb. När Göran Persson styrde partiet var det en smidig praxis att förtidspensionera arbetslösa; på så sätt blev man av med dem från statistiken. Resultatet blev att de fullkomligt stängdes ute från arbetsmarknaden, med en taskig förtidspension.

Vad en S-regering med det alltmer vänstervridna MP – för att inte tala om V – skulle innebära för den svenska arbetsmarknaden behöver knappt nämnas. Om denna trio hade utgjort Sveriges regering när finanskrisen bröt ut, hade Arbetsförmedlingen inte kunnat presentera så fina siffror.