Regeringen plurrar i Östersjön
Hal is. Och tunn.Foto: Lars Pehrson/SCANPIX
Foto: Lars Pehrson / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
"Varför växer mitt hopp ju längre det drar ut på tiden? Sverige är ordförandeland i EU för närvarande. Ett nej kommer att leda till frostiga relationer med Ryssland. Därför kan det vara klokt att vänta med att leverera ett nej till efter årsskiftet, då ordförandeklubban lämnas vidare.
Så tillsvidare gäller: inga besked är goda besked."
Och nu ska vi alltså få besked. Och alldeles för tidigt för att vi realistiskt ska kunna förvänta oss något annat än ett ja.
Jag ska väl spara mina allra mest svavelosande straffpredikningar till dess att beslutet verkligen är ett faktum. Men OM regeringen säger ja till gasledningen så är det ett negativt beslut både för miljön och för det säkerhetspolitiska läget i Europa. Och den gagnar inte svenska intressen.
Extra besviken blir jag eftersom det fanns fler indikationer på att regeringen förberedde sig på att ge Nord Stream ett nej. En sådan indikation fick vi i mars när regeringen fattade det huvudlösa beslutet att neka företaget Opab att provborra efter olja i Östersjön. Fyndigheten kan utvinnas även från andra sidan gränsen, på exempelvis lettiskt vatten. Min enda tröst i bedrövelsen då, i grämelsen över att regeringen tackade nej till oljeinkomster och tusentals potentiella arbetstillfällen, var att detta beslut kanske fattades för att kunna säga nej till Nord Stream med större auktoritet. För vad är väl lite provborrning på en fläck i Östersjön jämfört med det ofantliga ingrepp i miljön som två stycken 120 mil långa gasledningar innebär?
Nej till provborrning måste väl innebära nej även till gasledningen? Eller?
Speciellt som dessa gasledningar är en onödig, skadlig och dyr lösning på ett transportproblem. Det hade varit både billigare och bättre för miljön att dra ledningarna på landbacken. Men med gasledningar på land så hade ju Ryssland behövt odla goda relationer med sina grannar.
Om regeringen verkligen säger ja till Nord Stream efter att ha sagt nej till Opab så är det helt ... sanslöst.
En annan faktor som fick mig att hoppas på nej till gasledningen var kommunstyrelsens kullerbytta tidigt i höstas när ett remissvar om gasledningen skulle avges. Att kommunstyrelsen plötsligt, i grevens tid, valde att leverera ett tydligt nej kunde tolkas som att åtminstone ett par av allianspartierna fått påstötningar från högre upp i hierarkin. Om regeringen tänkte säga nej så underlättar det ju om den kommun som är mest berörd av gasledningen också säger nej.
Men allt mitt önsketänkande, alla försök att hitta rationella skäl till konstiga beslut, ser alltså ut att komma på skam. Det känns riktigt, riktigt sunkigt.
Om jag ska hitta en enda liten tröst i bedrövelsen även denna gång så är det att regeringen snart kan få en chans att ompröva sitt beslut om Opabs provborrning vid Dalders. Opab överklagade regeringens beslut till regeringsrätten, och inom halvannan vecka ska regeringsrätten avge sitt omdöme. Och regeringsrätten kan mycket väl anse att regeringens beslut har så svåra brister att den får ta om frågan en gång till. Då är det också möjligt att frågan måste behandlas av riksdagen. Förhoppningsvis kan detta leda till att oljan vid Dalders kan utvinnas i svensk ekonomisk zon, under svenska miljöregler och svenskt överinseende. Och ge svenska arbetstillfällen och svenska statsinkomster.
Men nu kanske jag önsketänker igen.