Regelboken som måste skrivas om

Foto:

Politik2008-12-16 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Avståndet halverat! Utropet klingade fram och tillbaka som ett medialt eko när opinionsinstitutet Sifos decembermätning presenterades. Från att legat under med ungefär 14 procentenheter som mest har nu regeringspartierna tagit sig upp till en skillnad på 7,2 procentenheter. Och detta trots att vi har dykt ned i en finanskris och lågkonjunktur.

För att se den politiska innebörden av trenden är en exposé över mandatperioden så här långt intressant: Alliansen vann under högkonjunktur, men gjorde en historiskt snabb och djup dykning i opinionen så snart den började realisera sitt valprogram. När gapet var som djupast var det fortfarande ingen som räknade in någon finanskris, och den allmänna meningen var att regeringen hade slagit svenskt rekord i att slarva bort väljarnas förtroendekapital. Aldrig i modern tid hade en regering haft en sådan uppförsbacke bara ett år efter ett segerval.

Och så kom finanskrisen och skakade Sverige och världen. Lågkonjunktur och arbetslöshet knackade på dörren, vilket enligt den politiska regelboken skall slå mot den sittande regeringens popularitet.
Men det som hänt är alltså motsatsen. Regeringen Reinfeldt är på väg tillbaka - uppenbarligen just på grund av krisen.

En ytterligare intressant sak finns att notera, och det är att mätningen gjordes under perioden 1-11 december, vilket innebär att det bara var under den senare delen av undersökningen som folk tagit intryck av det hastigt sammansatta rödgröna regeringsalternativet. Det kan alltså finnas opinionseffekter kring de rödgröna som kvarstår att utläsas först av nästa mätning. Och vad de är kan vi gissa. Mona Sahlin ser nog inte fram emot den mätningen.

Även här faller den politiska regelboken. På papperet borde ett konturfast regeringsalternativ vara ett politiskt plus och inte tvärtom. Men inte i det rödgröna fallet.
Sifo bekräftar inte bara samma trend som setts i andra opinionsundersökningar, man bygger också under bilden av att de gamla spelreglerna i svensk politik inte längre är för handen. Det tydligaste tecknet på det var egentligen själva valresultatet, då en för första gången enad borgerlighet slog västvärldens starkaste socialdemokrati, och dessutom i dess paradgren jobben. Och nu ser vi hur en borgerlig regering liksom tidigare har oturen att få en ekonomisk kris i knäet - men som hanterar den med sådan fast hand att den vinner i förtroende.

En sak är säker: Den nya spelplanen är inte socialdemokratins. Den är inte till deras fördel och de har inte hunnit vänja sig. Och spelet har bara börjat.