Jag har som princip att de som skriver brev till ledarsidan får stå oemotsagda den dag brevet publiceras. Det är alltför lätt för en redaktör att hänga på någon spydig kommentar i direkt anslutning till texten. Men det är ju inget gott värdskap.
Oftast känns det inte som någon uppoffring. Men ibland kliar det i fingrarna. Det gjorde det när jag publicerade Olov Söderdahls brev i lördagstidningen. Det bär emot att publicera brev där jag pådyvlas åsikter jag inte har och aldrig har gett uttryck för.
Exempelvis skrev Söderdahl om att jag inte skulle vilja ha någon miljölag. Det är givetvis nonsens. Däremot vill jag ha lagar som i utformning och tillämpning ger både miljöskydd, förutsägbarhet och rättssäkerhet.
I vissa avseenden anser jag till och med skyddet för svagt. Det gäller exempelvis minerallagen, som ger markägaren en alldeles för svag ställning mot oljeprospekterare och andra utsocknes lycksökare.
Vad Nordkalks ärenden beträffar anser Olov Söderdahl att domen från den högsta instansen har lägre kvalitet än domarna i lägre instanser. Det är en, låt oss säga, ovanlig uppfattning som nog huvudsakligen grundar sig på Söderdahls uppfattning om vad som (oavsett juridiken) är det önskvärda utfallet av prövningen.