Recept för vården

Morötter är nyttiga.Foto: Leif R Jansson/SCANPIX

Morötter är nyttiga.Foto: Leif R Jansson/SCANPIX

Foto: LEIF R JANSSON / SCANPIX

Politik2010-03-19 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Per-Olof Jacobsson visste att han tog över ett problematiskt fögderi när han blev ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden. En viktig men svåröverskådlig verksamhet, sedan länge plågad av underskott. Nu när nämnden ska diskutera förslag om hundra färre anställda i vården ger han intryck av en nästan opassande optimism. I GA i tisdags sade han:
- Jag tror inte att nån kommer att märka någon skillnad. Jag tror att alla kommer att få en lika bra vård.
Må det. Men det skulle kännas ännu bättre om Per-Olof Jacobsson hade konkreta åsikter om hur det ska gå till.

Jag tror att vi kan få bättre sjukvård för mindre pengar på Gotland. Men jag tror också att vi i så fall i grunden måste förändra hur sjukvården styrs. Inte nog med att det är svårt att "från toppen" se hur en verksamhet ska utföras effektivt. Att "från toppen" tvinga förändringar på en personal som är skeptisk eller till och med fientligt inställd till förändringarna kan vara ännu svårare.

I stor utsträckning handlar det om att ge rätt drivkrafter till dem som ska utföra vården.
När jag lyssnade på socialminister Göran Hägglund (KD) i tisdags så gav han ett exempel på hur viktigt det är.

Under 2000-talet gav socialdemokratiska regeringar 46 miljarder till landstingen för att korta vårdköerna.
Men att ge mer pengar till organisationer som inte fungerar ger ingen effekt. Vårdköerna fanns kvar ändå.
Den borgerliga regeringen satsade en miljard, den så kallade kömiljarden, som gick till landsting som lyckades minska vårdköerna i tillräcklig utsträckning för att få del av pengarna. Landstingen hittade metoder för att arbeta effektivare, köerna krympte, och nästan alla fick vara med och dela på pengarna.

Avknoppning och privatisering är en av metoderna för att ge rätt drivkrafter. Rätt utförd ger en sådan förändring mer vård för pengarna. Och besluten om hur verksamheten ska vara organiserad fattas av dem, eller åtminstone närmare dem, som kan och ska utföra arbetet.

Men avknoppning och privatisering är, som Hägglunds exempel visar, inte den enda metoden.
I Sverige i dag är det alltför ofta så att offentliga verksamheter som inte fungerar väl belönas med ännu mer resurser, medan verksamheter som lyckas motsvara kraven bestraffas med besparingar.
Även inom ramen för en kommunalt utförd vård finns det utrymme för att vända på detta. Utrymme för att delegera både makt och ansvar över enskilda verksamheter, och att belöna dem som gör att bra och effektivt jobb.
En sak är klar. "Mer resurser" är inte en universallösning på alla problem i offentliga verksamheter. Inte ens när pengarna finns. Alltför ofta innebär "mer resurser" att man blir av med pengarna men behåller problemen.