Alliansens fyra partiledare Fredrik Reinfeldt (M), Jan Björklund (FP), Annie Lööf (C) och Göran Hägglund (KD) gav på torsdagen besked om nya åtgärder för ett tryggare Sverige. Reinfeldt redogjorde för att brottsligheten generellt har minskat de senaste åren, men att de brott som begås för den sakens skull inte ska förringas. Det gäller inte minst allvarliga våldsbrott och därför vill de borgerliga partierna skärpa straffen.
Nyligen presenterade partiledarna ett förslag om att införa en ny brottstyp, inbrottsstöld, och framhöll då kopplingen mellan brottet och den kränkning det innebär för den som drabbas. Huruvida en ny brottsrubricering är nödvändig kan diskuteras, men vad som står klart är att utgångspunkten för den borgerliga rättspolitiken är att ge upprättelse åt den som utsatts för ett brott.
Sverige ska inte vara ett land där lagöverträdelser ursäktas med hänvisning till förrövarens trassliga uppväxt eller bakgrund, vilket ofta tycks vara den rättssyn som har präglat det svenska systemet.
Rätten måste alltid stå på brottsoffrets sida. I varje människas historia finns händelser som påverkar de beslut hon senare fattar, men att begå ett brott som innebär en kränkning mot en annan persons integritet är, med få undantag, alltid en aktiv handling. Samhället måste verka för att förbygga att någon hamnar där, men när så ändå sker behöver rättssamhällets tveklösa röst vara att det är fel. Det är därför bra att regeringen vill skärpa straffen för brott som grov misshandel, grovt rån, människohandel och koppleri.
För att realisera visionen om ett tryggare Sverige föreslog partiledarna bland annat även minskad straffrabatt, så att varje brott finns med i utdömingen, och begränsad villkorlig frigivning från två tredjedelar till tre fjärdedelar av straffet. Syftet är att minska risken för återfall i brottslighet.
Rimligen bör frigivning också då bara ske om bedömningen är att den risken inte finns. Bland förslagen fanns också stärkta åtgärder mot våld i nära relationer och långsiktig finansiering till Sveriges kvinnojourer.
På torsdagens regeringssammanträde tillsattes dessutom en utredning för att se över våldtäktslagstiftningen. I uppdraget ingår för utredaren att klargöra hur en samtyckesbaserad lagstiftning skulle kunna se ut, men även hur en lagstiftning för så kallat oaktsamhetsbrott vid våldtäkt bör utformas. Vid våldtäktsfall är bevisföringen ofta bristfällig och i rätten har frågan förts kring om offret sagt nej tillräckligt tydligt eller inte. Oaktsamhetstanken flyttar istället fokus till gärningsmannens agerande, utan att i och med det tumma på rättssäkerheten.
Den röda tråden genom de borgerliga partiernas förslag är upprättelsen åt den som utsatts för ett brott. Så bör rättsstaten tala. Det sänder en viktig signal om rätt och fel. Förhoppningsvis kan skarpare lagstiftning och åtgärder också bli det styrmedel, vid sidan av redan utökade resurser, som regeringen hoppas på för att polis- och rättsväsende ska klara upp fler brott.