Planerna för Kappelshamns hamn har möjligen fortsatt lika målmedvetet som de började när det talades om att kommunen skulle sälja till Destination Gotland.
Men i nyhetsrapporteringen har det varit tyst. Försäljningen sköts upp så att den lokala intressegruppen skulle få tid på sig att arbeta vidare med sina planer och idéer för området. Det verkade då som om det fanns långt gångna planer och allt man behövde var lite mer tid.
Under tiden har hamnens förfall fortgått och nu krävs akuta insatser.
För kommunens del är hamnen en tillgång men också en tillgång med stora behov av renoveringar till stora belopp. Det var därför man beslutade att sälja hamnen till den en intressent som hade behov av hamnen, Destination Gotland.
Får man välja mellan att använda hamnen som privat parkeringsplats för båtar eller som en levande landbygdshamn där allmänheten kan vistas är valet inte så svårt.
Men vad det än blir måste något ske snabbt, innan hamnen rasar samman helt.
I valrörelsen och även efter tekniska nämndens senaste sammanträde har de rödgröna försökt ge sken av att de varit emot en försäljning av Kappelshamns hamn. Vad man vinner på denna manöver är oklart. Nämnden har ju också enhälligt bestämt att avvakta försäljningen i väntan på den lokala intressegruppens planer.
Om planerna har grusats på det år som har gått borde det stå klart vid det här laget och en plan B sättas i verket. Risken är att kommunen till slut står kvar med Svarte Petter, en förfallen hamn som ingen nu vill ha, från att ha varit attraktiv för flera olika aktörer.
Med tanke på de rödgrönas agerande angående Kappelshamns hamn, kanske de sitter inne med vetskapen. För om man är emot något borde man ju också ha en idé och plan för vad man är för. Hur man vill att det ska vara.
För egen del hoppas jag fortfarande på en levande bygdehamn med långsiktig och hållbar drift av lokala aktörer. Men något måste ske ganska snart annars raseras bokstavligt talat förutsättningarna för alla planer, vem som än vill genomföra dem i Kappelshamn.