När jag var nyinflyttad och gick Calle Brobäcks nybörjarkurs för gotlänningar fick jag bland annat lära mig om Gotlands nedlagda järnvägar. Och om hur man en gång till och med planerat för en järnväg rakt genom det som i dag är ett världsarv. Järnvägen skulle, om jag minns rätt, ledas in söderifrån, gå längs med Adelsgatan och vidare norrut genom innerstaden.
På den tiden som Region Gotland var en futtig kommun så skaffade den sig en paroll om det "Raka spåret". Så skulle företagarna uppleva sin existens på ön.
Just vid Adelsgatan, där det verkliga järnvägsspåret aldrig blev lagt, ligger Hotell Villa Borgen. Niklas Harlevi har nu bestämt sig för att det inte blir något med utbyggnadsplanerna, som enligt uppgift skulle ha gett 22 nya bäddar och nya arbetstillfällen mot svarande fyra heltider.
Hur kan det vara? Efter snart två års tragglande med kommunen (och regionen) har ärendet ännu inte ens tagit sig till byggnadsnämnden. Enligt Niklas Harlevi har det varit krav på p-platser (för ett hotell vid gågatan) och ständigt nya krav på hur utbyggnaden ska vara utformad.
Innerstaden är ett världsarv. Det ställer oundvikligen speciella krav. Det raka spåret får inte slå nya hål i ringmuren.
Men kraven ska väl inte vara speciella på så sätt att det inte går att få klara besked om vad som gäller? Och ska verkligen p-platser vara en del av kravprofilen?