Rädslan för våld är också ett hot
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Under 2008 skedde också ett uppmärksammat knivdåd på Irisdalsgatan, där utgången var nära att bli dödlig. Blir knivvåldet värre? I oktober kunde jag inte finna något stöd för det i nationell statistik. Färre dödas än i början på förra decenniet. Även om antalet anmälda brott mot knivlagen ökar, så tyder Brottsförebyggande rådets (Brå) enkäter på att färre unga bär kniv. Och sjukhusen vårdar färre knivskadade än förr.
Och på Gotland? Kriminalinspektör Fredrik Persson talade i GA i går om en fördubbling av brotten mot knivlagen. Illa. Men det kan ju också bero på exempelvis att polisen satsat mer på att bekämpa knivbrotten.
För närvarande tyder vittnesuppgifter på att nyårsnattens gärningsman hämtade en kniv i en lägenhet efter att bråket hade börjat. Det betyder i så fall att han inte bar den på sig från början, förberedd på att utöva ett potentiellt dödligt våld.
28-åringens död är en tragedi. Men vi gör oss själva en otjänst om vi ser hans död som en bekräftelse på en snabbt uppåtgående spiral av grova våldsbrott. Då intalar vi oss att hoten är större än vad de är, att våldet är grövre än vad det är och att vi är osäkrare än vad vi är. Och när människor blir räddare så kan den föreställningen faktiskt framkalla den våldsspiral som ännu inte finns. Om man tror sig riskera att möta en gärningsman, då är steget kort till att själv beväpna sig. Och den som har beväpnat sig, riskerar att själv bli den gärningsman han ville skydda sig emot.