Datorn är ingen TV-mottagare. Det slog Högsta förvaltningsdomstolen fast i en dom i fredags. Radiotjänsts orimliga tolkning av lagen om TV-avgift var fel.
Radiotjänst har sedan Sveriges television i februari förra året började sända sitt schemalagda programutbud på webben hävdat att datorer, surfplattor och mobiltelefoner med internetuppkoppling ger innehavaren skyldighet att betala TV-avgift – oavsett om man tittar på TV eller inte. I förvaltnings- och kammarrätt har den tolkningen fått stöd.
Tvärsäkra på sin sak om att lagen om TV-avgift bör tolkas teknikneutralt har Radiotjänst således med sina uppsökande metoder fortsatt att jaga de som har en dator eller mobiltelefon med internet. Utan hänsyn till massiv kritik och pågående rättsliga processer. Detta fick ett tvärt slut i fredags i och med Högsta förvaltningsdomstolens dom.
Målet som avgjorts i högsta instans handlade om en man i Lund som inte hade skaffat sin dator för att titta på TV och därför inte borde betala licensavgiften. Högsta förvaltningsdomstolen ger mannen, och därmed alla de som har pekat på det absurda i Radiotjänsts lagtolkning, rätt. I domen påtalas bland annat att Radiotjänsts tolkning närmast kan ses som en skatt på internet. Radiotjänst låter i sin tur överrumplat meddela att man hade förväntat sig att få rätt.
På fredagsförmiddagen tutar det upptaget i både växeln och kundtjänst hos Radiotjänst. Däremot svarar VD Carl-Gustav Johansson. Han säger att den som nu vill avsluta sin avgiftsbetalning, för att man inte tittar på TV i datorn, får vända sig till myndigheten för omprövning. Johansson är med hänvisning till tidigare domar tydlig med att Radiotjänst inte tolkar beslutet retroaktivt. Justitierådet Erik Nymansson ger över telefon en annan bild: ”Radiotjänst har aldrig haft rätt”.
Högsta förvaltningsdomstolens dom ändrar förvaltningsrättens och kammarrättens domar och undanröjer Radiotjänsts tolkning. Nymansson förklarar att nya prejudikat alltid gäller, men framhåller också att målet med mannen i Lund inte har tittat på huruvida man ska kunna få rätt bakåt i tiden. Det kan någon komma att behöva driva i ett nytt mål.
Men när Radiotjänsts egen lagtolkning nu har visat sig vara fel bör myndigheten givetvis direkt ta konsekvenserna och betala tillbaka till alla som har betalat avgiften fastän de inte har TV. Enligt SVT:s beräkning kan det röra sig om så mycket som 187 miljoner kronor – en summa begriplig att Radiotjänst inte vill betala tillbaka. Likväl är det pengar indrivna med skrämsel istället för lagstöd. Nu handlar det om att ge privatpersoner och småföretagare upprättelse, men också om att upprätthålla förtroendet för myndigheterna och för Sverige som rättsstat.
Samtidigt lämnas utrymmet att titta utan att betala, som ursprungligen skulle täppas till, öppet. Radiotjänsts tolkning om att tvinga alla datorinnehavare att betala var dock en uppenbart orimlig lösning. Frågan om vad public service ska vara och hur det rimligt, modernt och rättvist kan finansieras står obesvarad kvar.