I förspelet till den förestående färjeupphandlingen har Gotlands politiker som en man ställt sig bakom "De Gotländska Ståndpunkterna". Ja, de har till och med vägrat att göra prioriteringar av vilka krav som är viktigast. Alla krav är absoluta. Eller... det har de åtminstone varit tidigare. Men detta verkar nu ha förändrats. Plötsligt är ett krav helt centralt. Och ett annat helt bortglömt?
Nu satsar öns företrädare först, främst och enbart på hastighetsfrågan. Färjorna ska färdas i minst 28 knop. I gårdagens GA förklarar regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S) hur man har kommit fram till denna prioritering. Det finns inga "signaler" om att det kan bli trafik på en fastlandshamn istället för två. Inte heller verkar det finnas någon hotbild om minskad turtäthet. Därför är det påtryckningar om hastigheten som gäller. Hastighet, hastighet, hastighet. Och det ska Trafikrådet vara enigt om.
Gick inte det lite väl snabbt? Det finns ju ytterligare en viktig faktor. Dessutom en faktor där det så vitt jag kan bedöma inte finns några tecken på att Gotlands krav kommer att hörsammas. Om kravet på en lägsta hastighet ser ut att vara i farozonen, så tycks ändå kravet på vägpriser betydligt mer avlägset från att bli verklighet.
Om Gotland i nuvarande läge väljer att helt fokusera på hastighet i förhandlingarna så kommer det naturligtvis att få effekter. Vägpriser kommer inte att bli verklighet. Det kommer inte att bli lägre priser på biljetter eller frakt övehuvudtaget. Snarare riskerar vi att få ännu en avtalsperiod med kraftigt stigande priser. För detta är ju tydligen ingen viktig fråga för Gotland.
Är Trafikrådet enigt om detta? Det kommer i så fall förmodligen som en överraskning för många av dem som aktiverat sig i Gotlandsupproret. Där var det ju just priserna i färjetrafiken under den pågående avtalsperioden som gav upphov till de stora missnöjesyttringarna och det brinnande engagemanget.