Räddningschef till reträtt

Foto: Tomas Oneborg/SCANPIX SWEDEN

Politik2007-12-04 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Gräddhylla eller elefantkyrkogård? Vad skall man kalla reträttposterna för avgångna kommunala chefer? Vilket namn man än väljer så måste man konstatera: det förekommer alltför ofta i Gotlands kommun och det är ofta varken bra för organisationen eller personen när man inte går skilda vägar.

I går fick Johan Kallum lämna sin post som chef för räddningstjänsten i Gotlands kommun. Missnöjet bland de heltidsanställda brandmännen var alltför djupt och alltför utbrett. Nu skall han istället tillträda en tjänst som säkerhetschef för Gotlands kommun, en tjänst där uppgifterna ändå är hyggligt väldefinierade jämfört med vad arbetsbeskrivningen för många andra reträttposter har varit. Kallum har ju faktiskt till och med en företrädare på posten. Den här gången har reträttposten åtminstone inte uppstått ur tomma intet. Frågan är om Johan Kallum har de sakkunskaper som man hade krävt, om man hade tillsatt posten på gängse sätt.
Jag tycker generellt inte att det är juste att skapa ett reservat där före detta chefer och kommunalråd finns kvar i organisationen på tjänster som i varierande grad kan definieras som sinekurer. På en arbetsplats där somliga inte har några reella uppgifter får man ett sämre arbetsklimat. Och i längden gör man inte heller dem en tjänst, som besätter de konstruerade tjänsterna. De är åsidosatta. På undantag. För många borde det vara nedbrytande att gå kvar, istället för att få ett avslut och gå vidare till någonting nytt, någonting annat.

I Sverige förekommer mycket kritik mot avgångsvederlag och fallskärmar. Men man måste kunna byta ut chefer, och avgångsvederlaget är ofta en bättre lösning, än då man knyter den avgångne chefen till en ny tjänst. En reträttpost kan vara som att dela ut fallskärmen ihop med ett par fotbojor. Och en fotboja av guld är ännu tyngre än en av bly.