Ännu en ung kvinna har mördats, troligen av sin egen familj.
Krav på att samhället ska skydda unga män och kvinnor från "hedersvåld" är befogade men samtidigt omöjliga att uppfylla.
Hur ska en människa kunna skyddas från dem som borde stå henne närmast? Den mest genomförbara lösningen är ett skyddat boende och skyddad identitet men då är det samtidigt den drabbade som blir straffad och inte de som borde få konsekvenser.
Och så länge inget brott begås kan man inte utdöma något straff.
Samhället kan däremot bli tydligare med att uppmärksamma och markera dessa brott som ligger i en helt egen nivå som inte går att applicera på "vanliga" våldsbrott eller gärningar.
Morden är oftast välplanerade där stora delar av familjen är inblandad, det sker i en liten krets och är svårt att komma åt.
För de allra flesta människor går det inte att på något plan förstå hur man kan sjunka så lågt i sin mänsklighet att man med berått mod tar livet av sitt eget barn. För att upprätta en föreställd heder.
Det går inte att förstå.
Lyfter man frågan till den konflikt som många familjer måste hamna i när man kommer till ett helt nytt land med en helt annan kultur, där man inte släpps in utan tvingas leva utanför samhället, då kan man förstå att desperationen över att återta någon sorts kontroll och ledning av sin familj kan driva en till desperata handlingar. Men steget från denna desperation till att kallblodigt mörda sin egen syster eller dotter, nej det går inte.
Men behöver vi då förstå? Räcker det inte med att ha stränga straff?
Ja, för att förebygga att fler dödas och för att bryta upp de strukturer som hederskulturen bygger på så krävs det kunskap. Kunskap och en fungerande integration där det blir omöjligt att upprätthålla den omänskliga hederskulturen.
I boken "Varför mördar man sin dotter?" har författarna Emre Güngör och Nima Dervish intervjuat de män som mördade Fadime Sahindal, Pela Atroshi och Sara Abed Ali. Emre Güngör sa till Svenska Dagbladet i en artikel om boken: "Deras situationer är förstås mer än vad som framträder i media. När de förlorar sin status, inte längre håller ihop familjen och försörjer den, leder det till maktlöshet, depression och ilska. Det är inte självklart att de ser sina egna tragedier som "typiska" hedersmord".
Det är inte att stigmatisera en grupp människor att samhället visar kraftigt avstånd och avsky inför hedersvåldet. Men för att förhindra att fler drabbas krävs det något annat än ännu mer våld, hat och förenklade lösningar som att stoppa invandringen.