Räcker det att vara känd från tv för KD?

Politik2014-03-31 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

LIBERAL KOMMENTAR

När Kristdemokraterna samlades till kommun- och landstingsdagar i helgen hade de mycket att fira. Förutom att partiet fyller 50 år och att det på torsdag är ett decennium sedan Göran Hägglund tillträdde som partiledare, är deras förstanamn i EU-valet, den före detta journalisten Lars Adaktusson, den i särklass mest kända toppkandidaten, bortsett från Folkpartiets Marit Paulsen.

Det tråkiga för de 1 300 kristdemokrater, som ägnade helgen åt att peppa varandra inför valrörelsen, är att det inte verkar spela någon roll. I DN/Ipsos marsmätning ligger KD på 3,7 procent, vilket är sjätte månaden i rad som partiet inte klarar riksdagsspärren. ”Det är inte kul,” som KD:s partisekreterare Acko Ankarberg Johansson uttryckte saken.

Men medan det inte alltid är roligt att vara kristdemokrat i Sverige, är det troligtvis desto trevligare i Bryssel. I EU-parlamentet sitter KD i den konservativa EPP-gruppen – Europaparlamentets överlägset största grupp – och i helgen blev det tydligt att KD satsar stort på EU-valet. Parollen ”Familjens röst”, som pryder valaffischerna, går som en röd – förlåt blå – tråd genom tillställningen och huvudbudskapet är att EU inte ska peta i det som KD anser är nationella angelägenheter.

Om syftet är att få välbehövlig draghjälp inför höstens riksdagsval, eller om partiet verkligen vill göra skillnad i Bryssel, får vara osagt. Målsättningen är i alla fall två mandat och det forna nyhetsankaret Lars Adaktusson hoppas få sällskap av Uppsalas kommunalråd Ebba Busch Thor, mest känd från SVT-serien "Kommunpampar".

Och kanske är EU-parlamentet KD:s rätta element. Sloganen ”Familjens röst” bör läsas i ljuset av Göran Hägglunds uttalanden om att Sverige är ett individualistiskt och familjefientligt land, vilket är sant i bemärkelsen att svensk politik sedan lång tid tillbaka utgår från individen, inte från familjen eller gruppen.

I sitt inledningstal beskrev Göran Hägglund ett samhälle ”som hotas av liberal och socialistisk radikalism och individualism” och under kommun- och landstingsdagarna var det många som lyfte fram vikten av värderingar och de mjuka värdena. Inget av detta står högt i kurs hos svenska folket, och kombinationen av att vara ett moralkonservativt parti i ett liberalt land, och att ha ett religiöst epitet i namnet när man söker röster av världens mest sekulariserade folk, gör att Kristdemokraterna jobbar i kyrkgångens uppförsbacke.

Det återstår att se om KD lyckas locka väljare genom att toppa sin EU-lista med två tv-kändisar. Vad svenska folket bör fråga sig är dock inte vilka kandidater som går bäst genom rutan, utan vilket EU vi vill ha.

KD och EPP för Europa i en konservativ riktning. Föredrar man en liberalare union, där alla kvinnor exempelvis har rätt till fri abort, är det inte EPP-gruppen som behöver bli större.