Ett bekymmer med Ukrainakrisen och dragkampen om Krim är att Västvärlden spelar ett annat spel än Kreml. EU och USA spelar säkerhetspolitik som schack med positionering och planering, medan Putin bara tar vad han vill ha. Risken finns att den skillnaden gör att Väst förlorar.
I ett tal till det ryska parlamentet i tisdags (18/3) gick Rysslands president Vladimir Putin vidare med processen att införliva Krim med Ryssland genom att godkänna ett lagförslag för att formalisera annekteringen.
Putin har anklagat Väst för att elda på oroligheterna i Ukraina, för att få landet att bryta sina historiska band till Ryssland och söka närmare samarbete med EU och Nato. Putin undertecknade lagdokumentet efter ett tv-sänt tal till nationen, där han försvarade söndagens olagliga och oärliga folkomröstning på Krim. Folkomröstningen av det lokala parlamentet, som går i Rysslands ledband, i strid mot det ukrainska nationella parlamentet.
Med tisdagens tal smyger Putin inte med sin ambition att tvångsinföra rysk kontroll i det gamla sovjetimperiets ytterområden. Om det är maktspelet han vill spela behöver Bryssels och Washingtons reaktioner vara kraftigare än det vi hittills har sett.
De ekonomiska sanktioner som väst har infört bör ses som en markering och en förhoppning om rysk besinning. Det var en svag respons såväl till till antalet personer som omfattades av sanktionerna som dess begränsande utformning, med frysta tillgångar och visumrestriktioner. Förhoppningsvis var det endast en testballong, eftersom den snabbt blev nedskjuten av tisdagens annekteringsbesked.
För att sanktioner verkligen ska kännas behöver de inriktas på Putin och hans närmsta omgivning och de oligarker som bär upp honom. De kan också handla sanktioner mor rysk energiexport och mot finanssektorn.
Frågan kan inte vara huruvida väst har råd med att införa sanktioner, utan om vi har råd med att inte göra mer för att få en diplomatisk lösning på krisen, som inte slutar med annektering. Sådant har Europa en alltför mörk historia av.
Det finns en stor oro i framförallt östra Ukraina om ryska trupper som rör sig i området. Växer den ryska militära inblandningen där ökar det allvarligt riskerna för upptrappade strider. Ett sådant steg skulle avsevärt blåsa upp det redan skärpta läge som råder.
Vad Putins nästa drag blir i hans geopolitiska maktspel kan man bara oroande ana sig till. Kreml har i och med tisdagens annekteringsbesked visat att de är beredda att gå långt. Motdragen från EU och USA behöver därför också tuffa till sig, bli konsekventare och gå längre.
”Sätt upp oss alla på sanktionslistan”, var det övermodiga svar som det ryska parlamentet gav som svar på sanktionerna. Att EU och USA går Rysslands politiker till mötes på den punkten skulle inte vara något problem, snarare välkommet.