Protester att beakta
Ockupationen av Göransgården och Föräldraupproret var två folkliga protester under 2009, som öns politiker bör ta på största allvar.
Foto: Tommy Söderlund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Föräldraupproret växta fram bland småbarnsföräldrar, som såg med oro på politikernas försämringar av barnomsorgen på Gotland. Länge såg det ut som det inte skulle gå att få barnsorg för dem som behövde till hösten 2009. Och föräldrarna var oroliga för konsekvenserna av uppsägningarna av barnskötarna. Först sades 81 upp och sedan återanställdes 31. Kanske man kan säga att Föräldraupproret tillsammans med Kommunal vann en halv seger över det borgerligt styrda Gotland.
Föräldraupproret var en spontant framväxt protest från brukare av barnsorgen när denna välfärdstjänst var hotad. Föräldrarna vet genom erfarenhet vilken hög kvalitet som öns barnomsorg håller och att den är viktig både för deras barn och för föräldrarna. Många tyckte att det var mer rätt att höja skatten för att rädda barnsorgen, än att skära i öns barnomsorg.
Ockupationen av Göransgården leddes av unga människor av olika sorter. Många studerande, många arbetslösa. De ville inte ha våldsamheter, utan skötte sig bra ända fram till de upplevde hot från andra grupper och stenkastning och våld uppstod. De levde i kollektiv och med fastighetsägare Wimans tillåtelse. De levde i en demokratisk form och det var mer än ett sätt att få tak över huvudet. Jag tror trots allt att deras protest mot den förda bostadspolitiken nådda fram. Det blev ju väldig debatt om Gotlandshems lyxsatsningar på Galgberget och på Furillen.
Dessa två protester visar att breda grupper på Gotland vill slåss för en bra välfärd med bra barnomsorg och en bostadspolitik, som även ger låginkomsttagare och unga en chans till boende. Jag tror det är viktigt att alla öns politiker tar dessa folkyttringar på största allvar.