Den planerade kryssningskajen är en fråga som med jämna mellanrum dyker upp på debattarenan. Varje gång några kryssningsfartyg måste gå Visby förbi på grund av hårt väder blir vi serverade siffror om hur mycket pengar som Visbys köpmän förlorar.
För det är ju egentligen bara Visby det handlar om, eftersom kryssningsbesöken blir kortare och kortare och möjligheterna för resenärerna att komma utanför murarna mindre och mindre. Uppgifterna om förlorade inkomster varierar hela tiden och ingen vet väl egentligen vad sanningen är.
En kryssningskaj som möjliggör angöring även vid hård vind skulle onekligen innebära en möjlighet för Gotland, men frågan är om det är ett genomförbart projekt? Kommer det att fungera med strömmar och hårda vindar?
Många nautiker menar att det är ett hopplöst fall. Det är alltid svårt att teoretiskt simulera hur sjön uppför sig och vi minns problemen med nya hamnen. Där blev man efter några år tvungen att bygga ut den ena vågbrytaren för att klara sjögången i hamnbassängen och detta trots att det förmodligen genomförts omfattande modellsimuleringar redan på projekteringsstadiet.
En annan frågeställning är om utvecklingen i framtiden går mot ännu större fartyg eller kanske rentav tvärtom? En del bedömare anser nämligen att framtiden finns inom "upplevelseindustrin" med mindre fartyg och längre hamnanlöp.
En spännande tanke som dessutom skulle gynna hela Gotland och inte bara Visby.
Framtiden lär ge svaret, men som jag skev i en tidigare ledare: "Om jag bygger vågskydd och förtöjningsplats för min båt vid stranden mot öppet hav, så inte förtöjer jag på utsidan".
För fungerar det inte är det mycket pengar som kastats i sjön.