Privata människor
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Författaren Jonathan Franzen har diskuterat dessa frågor i en essä som först publicerades i slutet av nittiotalet men som fortsätter att vara aktuell. Franzen menar att den personliga integriteten aldrig har varit så stark som i vår tid.
För hundra år sedan var det snart sagt omöjligt att gå utanför dörren utan att träffa någon som man kände och som såg vart man var på väg. Många, påpekar Franzen, sov dessutom tillsammans med sina syskon eller föräldrar. Men genom flytten in till städerna kan människor nu förbli anonyma. Det är på många sätt en negativ utveckling, men samtidigt en seger för både privatlivet och rörelsefriheten.
Lägg därtill den moderna kommunikationsteknologin, e-post, mobiltelefoni och sociala nätverkssidor på Internet, som mer än någonting annat handlar om att minimera och själv kontrollera den egna kontakten med andra människor. Man kan förstås oroa sig för att dessa tekniker ska övervakas, men det går inte att bortse från det faktum att dagens kommunikationssystem erbjuder oss en integritet och en privat sfär som saknar motstycke i historien, och som till och med en FRA-lag har svårigheter att montera ned.
Det är inte den personliga integriteten som är i fara, påpekar Franzen. Vad som i stället håller på att marginaliseras är det som är offentligt. Gränsen mellan det privata och det allmänna är på väg att luckras upp. Det är lätt att hålla med när man hör en person som talar i mobiltelefon på en buss eller ett tåg berätta inte bara för sin samtalspartner, utan för alla som råkar sitta bredvid, om hans eller hennes resande, middagsplaner eller sexuella äventyr. Eller när man ser hur statsministern, som symboliserar någonting som borde vara höjt över det privata, sitta i teve och diskutera sina favoritmusikvideor.
Samhället tycks sakta förvandlas till ett gigantiskt sovrum, där människor är lika intima med varandra som de är vana vid att vara där hemma. Det är, om man så vill, den ultimata privatiseringen. Med det perspektivet för ögonen känns talet om privatlivets urholkning tämligen överdrivet.