LIBERAL KOMMENTAR
Det är inte Arbetsförmedlingen som skapar nya jobb på fabriken, inom vården eller i den lokala bokhandeln. Däremot kan Arbetsförmedlingen matcha arbetssökande med arbetsgivare, förmedla kontakter åt båda hållen och hjälpa arbetssökande med tips, stöd och kompetenshöjande insatser. Tyvärr går arbetet så där, om man får tro larmrapporterna om hur få jobb varje arbetsförmedlare lyckas förmedla.
Skulle det gå bättre om förmedlaren inte var anställd av en myndighet, utan av en privat aktör? Tveksamt, enligt SNS analys ”Privata aktörer inom arbetsförmedling och rehabilitering”, som presenterades i förra veckan. Där framgår visserligen att de privata aktörerna spenderar betydligt mer tid tillsammans med varje kund och att de som fått hjälp av en privat aktör är mer nöjda med insatserna. Samtidigt syntes inga övergripande skillnader mellan privata och offentliga förmedlingar när det gäller att få människor i arbete, vilket ju är vad uppdraget ytterst handlar om.
Det betyder dock inte att vi ska slopa idén med många arbetsförmedlande aktörer. Om privata och offentliga arbetsförmedlingar agerar på ungefär samma sätt är det inte konstigt om de når ungefär samma resultat. Därför bör förmedlingarna få relativt fria tyglar, vilket är möjligt om ersättningssystemet till stor del är beroende av resultatet, alltså av hur väl arbetsförmedlingen lyckas förmedla jobb.
Här kan Australien, med sin låga arbetslöshet, fungera som föredöme. Där finns i dag enbart privata arbetsförmedlingar – varje arbetssökande har med sig ”jobbpeng” som är beroende av hur långt ifrån arbetsmarknaden personen står – en modell vars största förtjänst är att den öppnar för nischade aktörer. Med det konceptet kan vissa specialisera sig inom ett visst yrkesområde, exempelvis sjukvård eller IT, medan andra blir experter för en viss kundgrupp, exempelvis långtidsarbetslösa ungdomar, nyanlända eller funktionshindrade. På så sätt kan insatserna bli betydligt mer träffsäkra än i Sverige, där arbetslösa 20-åringar utan gymnasiekompetens och civilingenjörer i teknisk fysik samlas på samma arbetsförmedling, trots att stödbehovet ser väldigt olika ut.
Som kronan på verket skulle nischade arbetsförmedlingar förhoppningsvis även öka användandet av förmedlingarna. I dag förmedlas en klar majoritet av jobben utanför Arbetsförmedlingens ram, vilket arbetsgivarna givetvis är fria att göra. Men ju fler jobb som förmedlas via informella kanaler, desto svårare blir det för dem som står utanför arbetsmarknaden att komma in. Här skulle arbetsförmedlare med goda kontakter inom en specifik del av näringslivet kunna göra stora insatser – både för de arbetssökande och för arbetsgivarna.