Det är mycket bra att Region Gotland ser över vilka verksamheter den ska finansiera och skala bort det mesta som inte är tvingande. Inte av elakhet utan för att det måste finnas en balans mellan pengar in och pengar ut.
Kostsamma permanenta reformer kan tyckas rimliga i goda tider men är oerhört svåra att ta bort när tiderna blir sämre.
Då är det bättre ekonomi att satsa på nödvändiga investeringar i goda tider.
Reformer och investeringar går dock inte alltid att klart skilja åt.
Underhållet av enskilda vägar utan statsbidrag är ett sådant område. Visst är det en sorts reform men det är framför allt en investering i varumärket Gotland. Det som regionstyrelsens ordförande Åke Svensson (S) talade så vackert om vid regionfullmäktige i tisdags. Ändå är borttagandet av detta underhåll något som Socialdemokraterna med jämna mellanrum försöker lyfta upp på bordet.
I onsdagskväll bjöd Centerpartiet och Studieförbundet Vuxenskolan in till ett möte i Atlingbo bygdegård med anledning av att detta förslag än en gång dammats av.
Det blev ett bra möte med en saklig och konstruktiv dialog. Tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell (S) och chefen för samhällsbyggnadsförvaltningen, Bertil Klintbom, beskrev den bistra verkligheten och alla är införstådda med att alternativen inte är smakliga.
Var pengarna än ska tas är det viktig verksamhet som drabbas.
Skötseln av DBW:s Botaniska trädgård är viktig för att inte säga avgörande för trädgårdens fortlevnad. Men frågan är om DBW som betalar ut generösa stöd och bidrag till många andra, inte kan stå för en större del av finansieringen som ägare?
Kollektivtrafik som inte används ska inte bedrivas. Men att dra ner på densamma är kontraproduktivt om man vill att fler ska åka. Kostnaden för de linjer man drar in för att ingen åker borde flyttas över där behoven är större.
Kostnader för tomma lokaler är inget som skattepengar ska användas till, här pågår en översyn vilket är positivt.
Däremot går det inte att komma förbi nuvarande majoritets prioritering av gratis bussåkande för barn och unga i Visby. En reform som man ännu inte vet vad den kommer att kosta. Beräkningar visar på upp emot en miljon kronor årligen. Pengar som skulle kunna användas för att lindra besparingarna på kollektivtrafiken som är avgörande för landsbygden.
Än så länge har jag inte hört ett enda argument som håller för att prioritera Bussiga kortet i Visby.
På landet kan barn och unga cykla flera kilometer på mörka och gropiga vägar utan att någon kräver åtgärder. I Visby finns upplysta och asfalterade cykelbanor, där ska inte barn och unga "tvingas" cykla. Det går inte ihop.
Dessutom går bussarna i stadstrafiken, varje halvtimme, även om det inte är gratis att åka.