Den 11 mars skriver riksdagsledamoten Gustaf Hoffstedt (M) i en insändare: ”När (S) vrider klockan tillbaka ökar utanförskapet”. Det är för mig helt obegripligt att Hoffstedt inte själv ser vad som har hänt med Sverige under de snart åtta år som hans parti varit i regering. Men Hoffstedt vägrar inse sanningen om sitt eget verk, om konsekvenserna av sin egen politik.
För det första börjar han kritisera nuvarande S-ledaren Stefan Löfven för att vilja ”damma av” Göran Perssons gamla arbetslöshetsmål när det är vi som lagt det ambitiösa förslaget att vi ska ha lägst arbetslöshet i EU till 2020. Såklart beskylls S också för att vara ett bidragsparti, klassiska moderat-beskyllningar.
Pensionärer och socialbidrag
För det andra motiverar Gustaf Hoffstedt detta med att regeringen Persson under sin sista mandatperiod fram till 2006, ökade antalet förtidspensionärer drastiskt med 400 000. Vid maktskiftet 2006 stod en halv miljon svenskar som förtidspensionärer.
Hoffstedt menar att detta skulle skapat ett osynliggörande av dessa människor och att hindra dessa från att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden.
Men Gustaf Hoffstedt glömmer att under moderaternas regeringstid har socialbidragen ökat med 30 procent, en halv miljon människor lämnade A-kassan direkt när de nya reglerna infördes 2007 och arbetslösheten har ökat sedan Socialdemokraterna senast hade makten.
Finanskrisen
Reinfeldt och den här regeringen skyller ofta den ökade arbetslösheten på finanskrisen 2008 men stoltserar å andra sidan med att regeringen fått 200 000 fler i arbete sen 2006. Tillåt mig sticka hål på dessa myter.
Finanskrisen var tuff, ja. Men tittar man på våra grannländer, som exempelvis Danmark, Norge och Tyskland, så satsade de sig ur krisen genom att investera i långsiktiga åtgärder för jobb och tillväxt.
Den tidigare socialdemokratiska regeringen vände dessutom sina sjunkande skolresultat genom tidiga insatser. Skillnaderna kan inte bli mer tydliga.
Vidare anklagar Hoffstedt Socialdemokraterna för att hota 800 000 jobb och skapa 78 000 platser i diverse åtgärdsprogram, som vi inte vill presentera en helhetsbedömning på hur de offentliga finanserna drabbas, eftersom vi tydligen inte har råd.
Försvunnet överskott
Där har dock Gustaf Hoffstedt rätt, inte om att vi inte har en plan för värdefulla investeringar i jobb, skola och välfärd, utan om att vi kanske inte kommer ha råd att göra allt vi vill eftersom denna regering slösade bort hela budgetöverskottet på 65 miljarder från Göran Persson, till att skapa ett underskott på 87 miljarder kronor.
Och det bara på sju år, det är 52 miljoner kronor om dagen. Om man kallar det att ta ansvar för Sveriges ekonomi är man verkligen ute på tunn is.
Det sista Gustaf Hoffstedt skriver är att han och Alliansen nu som först vill satsa på skolan, efter att förra året ha satsat 62 procent av budgeten på skattesänkningar men endast två procent på skolan.
Detta talar sitt tydliga språk. Vi måste byta ut regeringen Fredrik Reinfeldt mot en regering som vill satsa på jobb, skola och välfärd. Det kan bara en S-ledd regering göra.