Även om vissa personer vill hävda att hela Gotlands kust är exploaterad av Pigge Werkelin är sanningen en annan.
Det finns mycket få kuststräckor med bebyggelse i strandens omedelbara närhet. Den gotländska stranden ska värnas och det görs också genom reservat och strandskydd.
Samtidigt är just stranden en fantastisk tillgång som man, på vissa klart avgränsade partier, skulle kunna göra mycket spännande mötesplatser av.
Bastuföreningens förslag på en badbrygga med bastu i anslutning till det svårt privatiserade och utestängande Kallbadhuset, är ett utmärkt förslag på hur stranden kan göras mer tillgänglig. Även om det innebär viss bebyggelse.
Den rödgröna majoriteten i byggnadsnämnden vill nu förbjuda två rader av de villavagnar som står uppställda närmast stranden vid Snäck. Man kan inte låta bli att tänka att här låter man principer gå före rim och reson.
Den långsiktighet jag skrev om igår som är omöjlig att nå om man menar politisk konsensus, borde däremot självklart gälla redan beslutade processer. Hur ska entreprenörer annars veta vilka investeringar de ska våga tro på?
Tredje man ska inte drabbas när den politiska ledningen inte gillar tidigare majoriteters beslut.
Vilken blir den praktiska skillnaden, mer än det rent estetsiska, med att byta ut villavagnarna mot husvagnar? Blir området mer tillgängligt om man ska snirkla sig mellan husvagnar och tält?
Jag hoppas att bastuföreningen inte drabbas av samma njugga inställning. Det finns säkert någon som tycker att en badbrygga med bastu skulle försämra tillgängligheten. Någon som anser att vi måste behålla de parkeringsplatser som finns där i dag.
Men någonstans måste den magi vi utlovar i varumärkeslöftet, få plats. Magi upplever man inte på distans, den måste vara närvarande, man måste befinna sig mitt i den för att den ska kännas.
Det finns plats för både orörda stränder och stränder där människors spår och dagliga liv sätter spår.
Balansen mellan bevarande och utveckling har alltid varit svår att hitta. Politiker har brottats med detta i alla tider.
Med Miljöpartiets starka ställning i en i övrigt mycket svag politisk ledning har vi en helt ny måttstock på denna balansgång.
Jag hoppas vi snart få se prov på lite miljöpartistisk politik för utveckling av Gotland och lite mer tydlighet och handlingskraft från majoritetens största parti.
Kanske är dags att borsta upp sig lite för att återupprätta lite av den svansföring man hade under valrörelsen.