LIBERAL KOMMENTAR
När 2014 läggs till handlingarna kommer 312 demokratiska val att ha genomförts: Ett EU-val, ett riksdagsval, 20 landstings- och regionalval samt 290 kommunalval.
Medan EU-valet var mer välbevakat än någonsin och Sverige har en lång tradition av kvalitativ rapportering inför riksdagsval, är det lite si och så med uppladdningen inför landstings- och kommunalval.
Landstingsvalet kallas ofta, med rätta, för det bortglömda valet och vilken kommunbevakning du får är beroende av var du bor.
Enligt en undersökning som radioprogrammet ”Medierna” presenterade i lördags får sex av tio kommuner besök av journalister minst en gång i veckan. Det betyder att fyra av tio inte får det och mönstret går igen: Glesbygdskommunerna drar ofta det kortare strået när dagstidningar behöver spara pengar och dra ner på antalet reportrar.
I programmet berättas om kommuner som i princip befinner sig i total medieskugga och det är inte osannolikt att dessa kommer att bli fler. Bara under förra året lades 38 lokalredaktioner ner och med dem försvinner den vardagliga bevakningen av kommunpolitiken.
Det huvudsakliga problemet är inte uteblivna avslöjanden om kontokortsaffärer och svågerpolitik. Lokalbevakning handlar om att rapportera om bygglov, färdtjänstupphandlingar och omorganisationer i hemtjänst och barnomsorg. Om att närvara vid lokala debatter, förklara de politiska meningsskiljaktigheterna i kommunstyrelsen, utbildningsnämnden och byggnadsnämnden, och om att följa de politiska besluten från förslag, via manglingen i den sega kommunala processen, tills ärendet klubbas i kommunfullmäktige. Kort sagt handlar det om den gråa icke-spekulativa vardagsnära journalistiken – den kontinuerliga journalistik som väljare behöver för att kunna fatta informerade beslut inför höstens kommunalval.
Problemet är att den sortens rapportering är relativt dyr och att dagspressen befinner sig i en ekonomisk kris. Sedan lång tid tillbaka har tidningarnas finansieringsmodell gått ut på att prenumeranterna betalar för tryck och distribution, medan annonsintäkterna finansierar själva journalistiken. När annonsintäkterna viker – de har minskat med en tredjedel sedan år 2000 – är det ofta journalistiken som får stryka på foten eftersom kostnader för tryck och distribution är svårare att påverka, i alla fall tills mediehusen har hittat en modell för att ta betalt för digital journalistik.
Det här betyder inte att demokratin i årets kommunalval är satt ur spel. Den bekymmersamma trenden till trots kan de flesta väljare än så länge göra välinformerade val när de röstar till kommunfullmäktige.
Problemet är att det är långt ifrån säkert att samma sak gäller inför valet 2018.