Många andra länder behåller sina mynt i låga valörer, men Sverige har undan för undan avskaffat dem. Bara under min livstid har först ettöringen och tvåöringen försvunnit. Den bastanta femöringen. Tioöringen och 25-öringen. Och till sist, som en sista skymf mot alla ören överallt, 50-öringen. Men från och med i dag har vi inte bara 100- och 500-kronorssedlar i nya versioner. Inte bara en ny enkrona och femkrona. För första gången, tror jag, får jag uppleva att en gammal valör återinförs. Tvåkronan är tillbaka. Vilket, enligt riksbankchefen, på oklara grunder ska "hjälpa oss att växla".
Att döma av hur huvudräkningsförmågan utvecklats, så misstänker jag att fler valörer snarare kommer att krångla till saker och ting. Men missförstå mig inte. Jag är för det.
En av anledningarna till att jag fortfarande använder kontanter är den tillfredställelse jag känner – och det folkbildararbete jag utför – när jag ombeds betala 88 kronor och lämnar över 113. Matematik och växelminimering i skön förening. Tvåkronan blir ytterligare ett vapen i min arsenal.