I morgon söndag är det grannyra i Visby. Ingen skugga ska falla över dem som har anledning att fira detta. Men gårdagens brev till ledarsidan från Postkodlotteriets pressekreterare gjorde mig bara ännu argare. En sådan rappakalja!
Jag har skrivit att Postkodlotteriet ger en lägre andel av omsättningen till välgörenhet än motsvarande lotterier i andra länder. Vilket är korrekt.
Fredrik Skärheden påstår att jag jämfört med andra lotterier i Sverige. Vilket är fel.
Vidare påstår Fredrik Skärheden att vd:s lön under 2009 bestod av 140 000 i månaden plus maximala fyra månadslöner i bonus. Vilket i så fall skulle vara 2 240 000. Verkligen inte illa! Men Dagens Industri har kontrollerat Niclas Kjellström-Matsekes deklaration för 2009. Som vd för Postkodlotteriet tjänade han 5,7 miljoner under 2009.
I anständighetens namn medger Fredrik Skärheden att Postkodlotteriets marknadsföring är mycket offensiv.
Jag skulle beskriva den som en kombination av tjat, hot och moralisk utpressning.
Men när han påstår att man kan slippa lotteriets reklam genom att höra av sig till kundtjänst, så gränsar det till lögn.
Jag har försökt. Jag har suttit i telefonkön. Jag har lyssnat på återkommande röstmeddelanden som försäkrar att jag har min plats i kön. Men den säger ingenting om hur lång den är, eller när jag kan vänta mig att någon svarar. Till slut gav jag upp.
Det är inte meningen att man ska komma fram, vågar jag påstå. Postkodlotteriet vill inte att man ska kunna betacka sig för ytterligare trakasserier.
Jag vidhåller att det finns bättre alternativ om man vill ge pengar till välgörenhet och det finns bättre alternativ om man vill spela på lotteri.
Ungefär 40 procent av insatserna går tillbaka till Postkodlotteriets spelare. Ungefär 27 procent går till välgörenhet.
Det innebär att 33 procent gick till annat under 2010. Under 2009 var lotteriets intäkter ungefär 2,1 miljarder, och bara 23 procent gick till välgörenhet. Då måste nästan 800 miljoner ha hamnat någon annanstans än hos de behövande eller spelarna.