Försiktig optimism och framtidstro präglade torsdagens regionstämma med LRF Gotland. För trots upp- och nedgångar i skördeutfall och övriga produktionsresultat påpekade ordförande Anna Törnfelt att det svenska jordbruket trots allt är förskonat från större naturkatastrofer. Tänkvärt!
Få känner förmodligen till att de så kallade gröna näringarna - jord, skog, trädgård och energi - sysselsätter drygt 400 000 personer, vilket är en tiondel av alla yrkesarbetande. LRF:s grundbult som organisation har ju alltid varit att ta tillvara jordbrukets- och landsbygdens intressen, men en intressant reflektion som infinner sig är att det nu är just LRF som helt håller på att ta över landsbygdsfrågorna genom ett aktivt opinionsarbete. Och detta när de politiska partierna visar allt mindre intresse för just landsbygden. Visst finns dessa frågor på den politiska agendan och i alla visionära handlingsprogram, men resultatet är magert och stannar oftast vid just visioner. Här har alltså LRF en viktig funktion att fylla och som opolitisk organisation är möjligheterna stora att samla landsbygdens folk. Jag har skrivit om det många gånger, men det tål att upprepas: Hur ska Gotland klara sig utan en levande och befolkad landsbygd som bland annat med aktivt jordbruk håller landskapet öppet?
Två av motionerna vid stämman handlade om mer svensk mat i offentliga sektorn och på de svenska hushållens matbord. Frågan känns igen och diskuteras år efter år, men varför går det så trögt? Nära 45 procent av livsmedelskonsumtionen är nu import.
Genom bland annat hårdare produktionsregler än för kollegorna nere i Europa blir den svenska maten dyrare. Här talar tyvärr politikerna med kluven tunga, för med hårdare regelverk borde naturligtvis också beslutsfattarna stödja den svenska livsmedelsproduktionen. Det skylls ofta på krångliga EU-regler för offentlig upphandling, men med lite fantasi och en stor portion god vilja går det övergå till mer närproducerad mat.
Många framtidsstrateger spår att intresset för "mervärden" kommer att öka och här har det gotländska jordbruket en stor möjlighet att hävda sig. Förhoppningarna är stora på den nya ägaren av slakteriet i Visby och dess kommande koncept "Smak av Gotland". Det är bara att hoppas att man har uthållighet i sina kampanjer och att det kan leda till en bättre ersättning för de gotländska köttproducenterna. Här tror jag att Ica Maxis Paul "Dino" Larssons reflektion vid ett möte tidigare i år är mycket viktig för alla inblandade att ta till sig: "Gotland måste upp på E 4:an!" I det här fallet står E 4:an för Enkelhet, Effektivitet, Engagemang och Envishet. Jag tror det kan lyckas, för visst andades LRF- stämman optimism och framtidstro.