En av de frågor som regionstyrelsen hanterade i går var Miljöpartiets motion om att kommunerna borde ha vetorätt när det gäller oljeprospektering. Moderaterna och Centerpartiet var emot vetorätten, men alla var överens om att kommunerna (och Region Gotland) måste ha mer inflytande över exempelvis oljeborrning på deras "territorier".
Det finns uppenbart ett starkt engagemang bland lokalpolitikerna för att just lokalpolitikerna ska få ett större inflytande. Och det är ju inte så märkligt.
Det jag saknar är en diskussion om, och engagemang för, markägarnas rättigheter. Markägarna har i praktiken gjorts rättslösa av minerallagen. De har i stort sett inga möjligheter att sätta sig till motvärn om staten bestämmer att ett bolag ska få leta eller utvinna olja på deras mark.
Man kan hårdra frågan och hävda att minerallagen i flera avseenden socialiserat all mark under plogdjup. Tillgångar som de sedan kan dela ut till hugade företag som dessutom får rätt att inkräkta på markägarens rätt till ytlagret.
Mineraltillgångarna har kategoriserats som nationella intressen. Det är mot enskilda medborgares rättigheter som dessa nationella intressen behöver balanseras.