Politiska framgångar utan politiska förslag

Häromdagen gjorde den gotländske sverigedemokraten Lennart Modig Kihlberg, en "helt oberoende" analys över orsakerna till partiets framgångar i opinionen i en insändare. Jag är benägen att instämma i hans analys men landar inte i att förklaringarna är ett exempel på politisk framgång.

Foto: Anna Ericsson/arkiv

Politik2019-09-13 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

"Väljare, oaktat egna sympatier, har tröttnat på att SD alltid ska utestängas ifrån inflytande" skriver han.

Mmm, i vart fall har många väljare gått på myten att SD utestängs från inflytande. Partiet sitter i Sveriges riksdag med exakt det antal mandat väljarna gett dem. De har exakt samma inflytande som alla andra partier.

Det man menar är att de flesta partier inte vill samarbeta med SD och det är en helt annan sak. Och något som en majoritet av väljarna (som inte röstar på SD) står bakom, tvärtemot vad Lennart Modig Kihlberg tror.

Lennart Modig Kilhberg menar att rasismen är bortrensad ur partiet och här börjar vi väl glida bort från analysen och närma oss propaganda. Den som inte ser rasismen som sprids öppet inom SD-sfären är både blind och döv.

"Kanske är det så att våra framgångar bottnar i att vår slogan ”Förändring på riktigt” är det som svenska folket önskar?" frågar han sig retoriskt som avslutning.

Och här uppstår ju en rad frågor. Som vari denna förändring består rent konkret? Vilken förändring arbetar partiet för, på riktigt, konkret och i verkligheten?

Jag har inte sett ett enda politiskt initiativ av Lennart Modig Kihlberg eller hans parti.

Men på sin Facebook-sida ger han några exempel på politiska förslag från andra kommuner som han gillar.

Totalt stopp i mottagandet av nyanlända, samt en statlig styrning av "godkänd" konst.

Jag ser fram emot att dessa förslag presenteras i fullmäktige så att vi äntligen kan få veta vad de menar med den där förändringen som är på riktigt.

*        *         *

När politiska beslut ska analyseras utifrån att huvudsaken är att det egna partiet gör rätt och alla andra fel, slår man oftast knut på sig själv.

Ett återkommande påstående från Gotlands Folkblad har varit att regionledningen döljer besparingar genom att kalla dem effektiviseringar. 

I går förklarade Erik Fransson att effektiviseringar inte sparar några pengar, tvärtom leder de generellt till att fler personer anställs. Riktigt hur logiken hängde ihop var för mig lite oklart men eftersom effektiviseringar enligt Gotlands Folkblad (som hänvisar till ett seminarium under Almedalsveckan) betyder satsning och fler anställda, borde kanske kritiken också omvärderas?

Bara en tanke.