Den optimism och framtidstro som präglade Gotland för bara några månader sedan verkar helt ha försvunnit.
Förutsättningarna har inte ändrats nämnvärt. Det är mer som om luften gått ur en ballong.
Vad är det då som har förändrats?
Kanske är en bidragande orsak att av alla de löften om guld och gröna skogar som utlovades av de rödgröna i valrörelsen har det än så länge bara blivit ett bussigt kort i kollektivtrafiken i Visby.
Förväntningarna var rejält uppskruvade på de rödgröna som i valrörelsen fick det att låta som om alla hårda beslut som togs under förra mandatperioden var onödiga. Man gav sken av att förra majoriteten skyllde ifrån sig på finanskrisen, egentligen handlade det bara om en felaktig politik och dåligt ledarskap.
Nu är det annat ljud i skällan.
När pengarna nu tryter och viktiga investeringar och insatser i verksamheter ställs mot varandra ställs ledarskapet på prov. Då går det inte att lova allt till alla längre.
Lika lite som det fanns enkla lösningar före valet, finns det det nu.
Men ett tydligt ledarskap kan man kräva av dem som så hårt kritiserade sina föregångare för brister i detsamma.
Ett problem för majoriteten, oavsett färg, är att all tid, både dagar, kvällar och helger, går åt till möten, förbereda beslut och andra konkreta arbetsuppgifter. Det finns helt enkelt inget utrymme att kommunicera till medborgarna om vad man gör.
Däremot har oppositionen all tid i världen att ägna sig att just opponera sig på majoritetens politik.
Detta snedvrider bilden av Gotland.
Så länge gotlänningarna inte kan bestämma sig utan byter politisk ledning vid varje val kanske nån sorts "samlingsregering" hade varit att föredra för Gotlands bästa?
Rent ideologiskt är det såklart en urvattning av det politiska Gotland. Det går inte att driva en ideologisk "linje" för en rödgrön eller borgerlig politik. Å andra sidan handlar de allra, allra flesta politiska beslut inte om ideologi utan om hårda prioriteringar där man snarare tvingas välja bort än välja till.
Alternativet känns i alla fall inte så mycket sämre än dagens läge där man slåss om småpengar i en budget på fyra miljarder.
Sist men inte minst måste regionens dominans i varenda fråga minskas. Släpp in näringslivet, entreprenörerna och gräsrotsengagemanget för att hitta enkla och genomförbara projekt.
Nu håller regionen på att (äntligen) bygga en ny idrottshall men då väljer man att inte se till att även friidrotten får plats för att kunna bedriva vettig verksamhet vintertid?
Snälla, visa att vi har lärt oss nånting av historien...