LEDARE
De senaste valrörelserna har det talats om hur viktiga sociala medier är för att nå ut med sin politik generellt men också för att stärka personvalsperspektivet. Trots detta är många politiker och partier ännu väldigt dåliga på att använda dessa kanaler för att nå ut till väljarna. Det gäller även lokala politiker och partier på Gotland.
I slutspurten på valrörelsen brukar det vara lite sprutt på inläggen men då har man också missat hela poängen med sociala medier. För det är just det, sociala, inte kanaler för samma budskap som matas ut på affischer och i debatter.
I sociala medier skapar man en relation till väljarna. Man väljer själv hur man vill profilera sig, det handlar inte om att lämna ut sitt privatliv utan att just skapa relationer. Och det gör man inte två veckor före valet för att sen stänga av sitt engagemang när valdagen passerat.
Lika dåliga är de flesta på att ha sina hemsidor uppdaterade och kopplade till Facebook, Twitter och Instagram som får anses som de största sociala medierna som når de flesta.
På Helagotland erbjöds alla partier som är representerade i fullmäktige att blogga inför EU-valet för att sedan fortsätta över nästa val i september. Så här ser frekvensen av inlägg ut hittills. Siffrorna står för antal inlägg före EU-valet/efter EU-valet.
Folkpartiet, Mats-Ola Rödén 5/2.
Miljöpartiet, Isabel Enström 5/1.
Moderaterna, Stefan Wramner 6/3.
Centerpartiet, Eva Nypelius 7/2.
Socialdemokraterna, Åke Svensson 2/1.
Vänsterpartiet, Brittis Benzler/Saga Carlgren 6/6.
Detta visar tydligt att engagemanget är helt styrt av att det föreligger ett val, när det inte stundar val är intresset att socialisera sig väldigt svalt.
En annan lärdom för partierna är att kanske låta någon annan än ”högsta hönset” sköta bloggandet. För det första har de oftast väldigt mycket annat att göra, för det andra finns det säkert andra inom organisationen som är mer intresserade och redan etablerade i sociala medier.
En blogg handlar inte bara om att göra inlägg utan om att svara på inlägg och ha en dialog med dem som läser och kommenterar.
Om läsaren märker att hen bara är intressant som potentiell väljare blir politikern ganska snart ointressant. Likaså om politikern tondövt forsätter att ”predika” utan att ta hänsyn till kommentarer och dialog.
Så än så länge har inte prognosen ”sociala medier avgör valet” infriats. Men det beror knappast på dessa kanalers möjlighet att påverka utan på politikernas ointresse för att kommunicera via dem.
Kanske beror ängsligheten på att sociala medier passar väldigt dåligt för kappvändningar utifrån opinionsvindarna.
En relation i sociala medier fungerar på samma sätt som i verkliga livet, man lär känna varandra, lär sig vad olika personer står för och populistiska krumbukter fungerar därmed dåligt. Vilket också självklart är dessa kanalers värde och möjlighet. För är det något väljarna är trötta på är det triangulering och utsuddade ideologier.