LEDARE
Nämndordförande Westerén: Vi kräver 24 nya miljoner för nästa år till socialnämndens verksamhet.
Regionrådet Westerén: Hallå, det finns inga pengar, bakläxa.
Nämnordförande Benzler: Ja, och vi måste ha 22,8 nya miljoner till skolan.
Regionrådet Benzler: Hörru du du, var har du tänkt dig att vi ska ta dom ifrån? Bakläxa.
Nämnordförande De Maecker: Jag vet att vi redan fått en massa extrapengar men nu behöver vården 61 till. Snälla?
Regionrådet De Maecker: Dröm på du bara, och återkom i höst med en analys av 0 kronor i ökade ramar.
Detta samtal har självklart aldrig ägt rum i just denna form, men innebörden är helt och hållet sann.
Som nämndordföranden har alla tre nämligen begärt exakt dessa ramtillskott trots att de är smärtsamt medvetna om förutsättningarna. Och nog blir det konstigt när politiker ger sig själva bakläxa och får det att låta som att alla de där äskandena det kom från nån annan, ”nämnderna”.
Utåt sett finns det två olika politiska block: de rödgröna som har majoritet och så den i opposition löst sammansatta Alliansen.
När det handlar om budgetarbete är det politiska arbetet snarare organiserat i Hälso- och sjukvårdspartiet, Miljö- och hälsoskyddspartiet, Barn- och utbildningspartiet och Socialpartiet vilket visar sig ganska tydligt i och med nämndernas äskanden.
I lördags pratade sig Hanna Westerén varm om vikten av att värna välfärden i sin spalt på Gotlands Folkblad. Något som alla kan skriva under på, oavsett partitillhörighet. Men det sätt på vilket den rödgröna majoriteten jobbat sedan 2010 föranleder frågan: är det verkligen det man gör?
Är det att värna välfärden att avfärda att den går med ekonomiska underskott med argumentet att vi har en jättebra verksamhet? Är det att värna välfärden att hoppas på intäkter som ska rädda det totala resultatet?
Enligt mitt sätt att se är det ett ohållbart politiskt ledarskap som i slutänden tvärtom riskerar att rasera vår välfärd.
Det verkar ganska uppenbart att den rödgröna majoriteten håller andan och hoppas klara sig undan obekväma beslut till nästa val då de med stor sannolikhet förlorar makten på Gotland.
I flera fall jobbar man som opposition redan i dag eftersom man återkommande frågar efter allianspartiernas lösningar och förslag. En opposition ska just opponera på en majoritets ledarskap, inte vara ett skuggkabinett. Om det inte finns några förslag att opponera på vore det ju bättre att helt enkelt byta platser.
Vilket alltså med den gotländska väljarkårens logik bör ske nästa år.
Men det är långt dit.